| dbo:abstract |
Melvin R. "Chick" Harbert (February 20, 1915 – September 1, 1992) was an American professional golfer. Harbert won seven times on the PGA Tour, including one major championship, the 1954 PGA Championship, then a match play event. A three-time finalist, he was also that event's runner-up twice, in 1947 (falling to Jim Ferrier) and 1952 (to Jim Turnesa). Harbert was one of the great PGA Championship match play competitors, compiling a 24–10 (.706) record between 1946, his first appearance, and 1957, the final year of the match play format. In 1949, Harbert played on the Ryder Cup team, winning his singles match against Sam King, 4 and 3, at Ganton Golf Club in Scarborough, England. He was playing-captain of the U.S. team in 1955, with a singles victory against Syd Scott (3 and 2) to his credit. In 1955, he represented the United States at the Canada Cup team competition at Columbia Country Club outside Washington, D.C. He teamed with Ed Furgol, with the duo outdueling Australia's team of Peter Thomson and Kel Nagle by nine strokes. He finished fourth in the individual competition, two strokes out of the Furgol, Thomson and Flory Van Donck playoff that Furgol won. After turning 50, he made two official Senior PGA Tour appearances. He tied for 43rd at the 1981 Michelob Senior Classic and then tied for 40th in the same tournament the following year. In addition, he played in nine Liberty Mutual Legends of Golf team events, with his top showing a fifth-place performance in the inaugural event in 1978, when he teamed with Bob Toski. Harbert was born in Dayton, Ohio, and served in the U.S. Army Air Forces during World War II. He died of a cerebral hemorrhage at age 77 at his home in Ocala, Florida. (en) Melvin Robert "Chick" Harbert, född 20 februari 1915 i Dayton i Ohio, död 1 september 1992 var en amerikansk professionell golfspelare. Harbert började att spela golf när han var tre år gammal och när han var sex år gammal följde han med sin far till en uppvisningsmatch där bland annat Chick Evans deltog. Evans såg den sexårige pojken med klubban och frågade honom om han kunde träffa bollen med den. Hans far bad Evans att peka ut ett mål som pojken skulle träffa. Melvin slog fem bollar och alla landade inom 1,5 meter från målet. Melvin fick då spela i nio hål med Evans och på ett par 3-hål gjorde han birdie. Melvin fick då smeknamnet Little Chick efter Chick Evans. Han blev som 20-åring den yngste spelaren i US Opens historia då han ställde upp i tävlingen 1935, ett rekord som stod sig tills Jack Nicklaus debuterade som 16-åring 1956. Harbert vann tre stora amatörtävlingar innan han blev professionell. 1937 vann han Michigan Open på 268 slag, vilket var 18 slag bättre än tvåan. Han vann även Trans-Mississippi Amateur och gick till kvartsfinal i U.S. Amateur innan han blev professionell. Under de två första åren på PGA-touren vann han tre tävlingar innan han tog värvning. Han tillbringade fyra år i armén under andra världskriget och efter kriget vann han ytterligare sex PGA-tävlingar. Han vann majortävlingen PGA Championship 1954 på Keller Golf Club i Saint Paul i Minnesota. I finalen besegrade han Walter Burkemo med 4-3. Han kom till final i tävlingen ytterligare två gånger men förlorade 1947 mot Jim Ferrier och 1952 mot Jim Turnesa. Han spelade i det amerikanska Ryder Cup-laget 1949 och 1955 var han spelande kapten. (sv) |
| rdfs:comment |
Melvin R. "Chick" Harbert (February 20, 1915 – September 1, 1992) was an American professional golfer. Harbert won seven times on the PGA Tour, including one major championship, the 1954 PGA Championship, then a match play event. A three-time finalist, he was also that event's runner-up twice, in 1947 (falling to Jim Ferrier) and 1952 (to Jim Turnesa). Harbert was one of the great PGA Championship match play competitors, compiling a 24–10 (.706) record between 1946, his first appearance, and 1957, the final year of the match play format. (en) Melvin Robert "Chick" Harbert, född 20 februari 1915 i Dayton i Ohio, död 1 september 1992 var en amerikansk professionell golfspelare. Harbert började att spela golf när han var tre år gammal och när han var sex år gammal följde han med sin far till en uppvisningsmatch där bland annat Chick Evans deltog. Evans såg den sexårige pojken med klubban och frågade honom om han kunde träffa bollen med den. Hans far bad Evans att peka ut ett mål som pojken skulle träffa. Melvin slog fem bollar och alla landade inom 1,5 meter från målet. Melvin fick då spela i nio hål med Evans och på ett par 3-hål gjorde han birdie. Melvin fick då smeknamnet Little Chick efter Chick Evans. (sv) |
