II:234 (Svenskt biografiskt handlexikon) (original) (raw)

Below is the raw OCR textfrom the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now! Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

Lund, blef filos. doktor därstädes 1847 och kallades
året därefter till docent i pastoralteologi.
Under åren 1849–50 biträdde han vid första
stadskomministertjänsten i Lund, förestod 1851–52
professuren i teoretisk filosofi vid universitetet
därstädes och utnämndes 1853 till teologie
adjunkt och kyrkoherde i Stångby. Prost i febr.
1854 förestod han professuren i praktisk teologi
1853–58, i kyrkohistoria och symbolik 1859–60
samt i praktisk teologi ånyo 1861–62. Utnämnd
1863 till professor i sistnämnda vetenskap samt
till kyrkoherde i Hellestads prebende-pastorat,
öfvertog han genom byte lärostolen i kyrkohistoria
och symbolik 1865, blef teologie doktor
1868 samt var teologiska fakultetens i Lund
ombud vid kyrkomötet 1873 och ledam. i kommittén
för granskningen af universitetens statuter
1874. Dessutom fungerade han under biskopsledigheten
mellan Thomander och Flensburg och
eljes såsom vice ordförande i Lunds domkapitel,
verkställde kyrkoinvigning, pastorsinstallationer
m. m. Hans af trycket utgifna skrifter äro:
Om Homiletikens princip 1848, De Sacramento
1851, Om Montanismen 1853, Om Confirmandsjälavården
1862, Om Cultuspredikans exordium
1863, Det ursprungliga Missionsbudet 1870,
I Bibelöfversättningsfrågan. De tre första häftena
häraf (1874–75) hade till undertitel Anmärkningar vid 1873 års proföfversättning af Nya testamentet, och ett fjärde häfte (1878)
utgjordes af Underdånigt utlåtande afgifvet af theologiska fakulteten i Lund öfver 1877 års proföfversättning af Nya testamentet jämte ett
förord. Efter hans död, som inträffade i Lund
d. 5 april 1892, utgåfvos hans Föreläsningar öfver kyrkans förhistoria och kyrkobegreppet såsom inledning till kyrkans historia 1895.

Gift 1854 med Charlotta Margareta Ström.

Olde, Emanuel Matthias, universitetslärare.
Läroboksförfattare. Född i Stockholm
d. 8 sept. 1802. Föräldrar:
assessorn Johan Olde och Elisabet Ehinger.

O. blef student vid
Uppsala universitet höstterminen
1818. Tvungen att dela sin tid
mellan andras undervisning och
egna studier tog han först i juni
1829 filos. kand.-examen, promoverades till filos.
magister 1830 samt utnämndes året därefter till
e. o. amanuens vid universitets-biblioteket. Efter
att 1831–32 hafva uppehållit sig i Tyskland,
Frankrike och England för att vinna en förtroligare
bekantskap med dessa länders språk och
litteratur, befordrades han 1833 till lärare i moderna
språk vid Nya elementarskolan i Stockholm,
innehade denna befattning 1833–46, samt besökte
ånyo de förnämsta läroverk och universitet
i Tyskland, Frankrike och England äfvensom i
Belgien, Schweiz och Italien 1840–41. Utnämnd
1846 till e. o. adjunkt i franska och engelska
språken vid universitetet i Uppsala, uppehöll
han v. t. 1847 de till estetiska professuren hörande
föreläsningar, afgick 1850 till Holland för
att undervisa Sveriges och Norges blifvande kronprinsessa
i svenskt språk och litteratur samt
erhöll sistnämnda år professors titel. Samma
uppdrag fick han 1856 på sin lott i fråga om den
med dåvarande hertigen af Östergötland, prins
Oscar, trolofvade prinsessan Sofia af Nassau. Sedan
han tjänstgjort som examinator i lefvande
språk vid studentexamina i Uppsala större delen
af tiden 1846–60, befordrades han sistnämnda
år till professor Norbergianus i nyeuropeisk linguistik
och modern litteratur vid universitetet i
Lund, efter det denna lärostol kort förut blifvit
återställd till, hvad stiftaren därmed afsett. År
1864 afreste han till Düsseldorf för att i svenska
språket undervisa hertiginnan Theresia af Sachsen-Altenburg,
sedermera hertiginna af Dalarne,
företog 1867–68 en resa i Schweiz, Frankrike
och Italien och besökte 1872 Spanien. Såsom
emeritus afgick han 1876 från sin professorsbefattning
och afled i Engelholm d. 2 augusti 1885.

Förutom åtskilliga uppsatser och recensioner
i tidskriften Frey, program m. m., samt
de båda språkvetenskapliga arbetena De l’influence des idiomes Gotho-germains et Scandinaves sur la formation de la langue Française et des traces qu’on en trouve encore dans la langue actuelle 1859 och Om de skandinaviska runornas omedelbara ursprung från det äldsta feniciska alfabetet 1871, finnas af honom utgifna
åtskilliga läroböcker, af hvilka må nämnas Förberedande öfningar i franska språket 1834,
Läsöfningar i Engelska språket 1834, Fullständig fransk prononciationslära 1840, Engelsk prononciationslära efter en förenklad plan 1840,
Öfversigt af det franska språkets formlära
1833, Fransk språklära 1843, Franska läs- och skriföfningar 1846, om hvilka läroböckers värde
det förhållande bäst vittnar, att flera af dem utkommit
i en mängd upplagor och i mer än
en mansålder varit begagnade i de flesta af rikets
offentliga och enskilda undervisningsanstalter.

Gift 1850 med Emma Kristina Vilhelmina Hagberg.

Olin, Elisabet, sångerska, skådespelerska. Född
d. 8 dec. 1740 i Stockholm, där
fadern Peter Lillström, var organist
i Katarina församling samt
kunglig hofmusikus och modern
Elisabet Söderman »en ansedd
skådespelerska vid k. svenska
skådeplatsen».

Redan vid sju
års ålder hade Betty Lillström
på samma skådeplats med allmänt bifall utfört
Astrilds roll i Sveriges första opéra comique
»Syrinx eller den uti vass förvandlade vattunymfen»,
men man vet ej, om hon vidare där
uppträdde. 1760 gifte hon sig med hofsekreteraren,
sedermera assessorn, Gabriel Olin.
Bland de framstående förmågor, Gustaf III
lyckades fästa vid sin nybildade teater, var äfven
fru O., som utförde Thetis’ roll i operan
»Thetis och Pelée», med hvilket musikverk den
kungliga skådebanan i Bållhuset invigdes den 18
jan. 1773. Det af en dam, tillhörande societeten,
den tiden djärfva vågstycket att uppträda på
scenen adlades likväl genom hennes talang till
den mest lysande framgång, och fru O. fortfor
sedan i mer än tio år att vara K. operans förnämsta
prydnad. Bland de talrika roller, hvilka