Hotell (original) (raw)

Från Wikivoyage, den fria resehandboken.

Ett dubbelrum på ett amerikanskt hotell

Hotell är anläggningar som tillhandahåller rum och olika typer av service för betalande gäster. Det finns allt från mycket enkla anläggningar till oerhört luxuösa inrättningar som kan tillhandahålla all upptänklig service.

Utomlands finns även andra typer av rum som inte är lika vanligt förekommande i Sverige. De redovisas nedan under sina engelska benämningar:

Ett hotell som anger att rummet eller badrummet/toaletten är en-suite avser med detta att rummen har toalett och dusch/bad i anslutning till rummet, det vill säga att man inte delar det med någon annan gäst.

Det finns givetvis många olika varianter på de ovan nämnda rumstyperna; generellt kan man säga att man får större rum ju mer man betalar. En del hotell som främst riktar sig till affärsresenärer kan locka med erbjudanden om "executive"-standard, något som till exempel kan betyda tillträde till specialrum (s.k. lounge) för affärsresenärer, gratis internetanslutning eller fri betal-TV. Benämningarna på den hör typen av rum och/eller erbjudanden varierar: hotellkedjan Hiltons hotell i Kuala Lumpur kallar alla sina rum för "Deluxe" och den därpå följande kategorin kallas för "Executive". I just detta fall måste man emellertid uppgradera sitt boende ytterligare, till "Executive Suite", om man vill ha alla specialerbjudanden. En del hotell har valt andra vägar för att profilera sig, till exempel rökfria rum i stil med hotellkedjan Marriots affärsidé.

Många hotell låter mat vara en del av det pris man betalar för sin vistelse. Dessa erbjudanden kan ha många olika namn:

Nedanstående information är synnerligen generell eftersom klassificeringen av hotell skiljer sig åt från land till land och att skillnaden mellan ett trestjärnigt respektive ett fyrstjärnigt hotell består av en minibar på rummet. Det är också bra att veta att hotellklassificeringen inte ändras per automatiskt; har man en gång fått ett fint betyg tenderar man att inte vilja plocka bort klassificeringen i takt med att servicen ändras. Ett nybyggt fyrstjärnigt hotell är ofta värt sina fyrs stjärnor, men ett fyrstjärnigt hotell byggt 1962 och som därefter inte renoverats förmodligen är ett riktigt råtthål.

Marknadsförare missbrukar ofta hotellklassficeringen. Ursprungligen innebar till exempel Michelins klassificering att en restaurang med tre stjärnor var värt ett besök enkom för detta. Två stjärnor var värt en omväg och en stjärna värt en paus. Mobil Travel guide, som täcker hela Nordamerika, klassificerade 2006 endast 32 hotell som femstjärniga, vilket emellertid inte hindrade många anläggningar från att kalla sig för femstjärniga inrättningar. Dessa är förmodligen mer i klass med Mobils definition på trestjärniga hotell : "Well-appointed establishment, with full services and amenities" ("Välbesökt ställe med fullständig service") eller fyrstjärniga dito: "Outstanding-worth a special trip" ("Fantastiskt! Värt en egen resa.").

I Sverige har Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, SHR, i likhet med andra länder ett eget klassificeringssystem vars regler senast reviderades i december 2005. Systemet, vilket är femstjärnigt, bygger på ett danskt system som infördes 1997. Klassifikationskriterierna kan man hämta här .

Se även hotellklassificeringssystem.

Idén att ett hotell kan ha sex eller sju stjärnor är egentligen ett skämt inom resevärlden efter de flesta respekterade och något så när pålitliga klassificeringssystem inte ger fler stjärnor än fem. Det råder konsensus i branschen att eftersom det är så få hotell som kan nå upp till sådana nivåer finns det ingen anledning att ha högre klass än fem stjärnor.

Ett exempel på ett hotell känt som "sjustjärnigt" är Burj al-Arab i Dubai. I vilket fall som helst är det ett av de mest luxuösa hotellen i världen (bland annat enligt Conde Nast Traveller Magazine´) och i alla händelser den högsta hotellbyggnaden. I praktiken är det ett femstjärnigt hotell, även om media sällan ändrar den sjustjärniga stämpeln.

Femstjärniga hotell är de allra lyxigaste hotellen som tillhandahåller all upptänklig service och mer därtill. De har restauranger och nattklubbar med underhållning av världsklass. Detta lockar långt fler än bara hotellets gäster.

Dessa hotell är också oftast mycket exklusivt inredda; lyxiga gym, simbassänger och spa-anläggningar. De flesta femstjärniga kedjor erbjuder också emellanåt ganska otroliga möjligheter: Loew kan gå ut med gästens hund, Conrad låter gästen välja vilken kuddtyp man vill ha, och så vidare. Det är självklart att detta inte är billigt och för den vanlige affärs- eller fritidsresenären lär det inte gå att motivera kostnaden. En annan nackdel är att de hotell eller kedjor som verkligen satsar på att nå denna nivå förmodligen är mycket stora och opersonliga.

Stora kedjor: Conrad (Hilton), St. Regis, Le Meridien och W (Starwood), Intercontinental, JW Marriott och Ritz Carlton (Marriott), Shangri-La, Mandarin Oriental, Sofitel, Four Seasons, Langham International

Det fyrstjärniga hotellet är vanligen ett bra hotell för affärsresenärer. Allt fungerar smärtfritt, det finns bredbandsuppkoppling i alla rum, goda konferensmöjligheter, någon form av rumsservice och en restaurang och bar. man får hjälp med det man behöver och chefen svimmar sannolikt inte då räkningen kommer.

Stora kedjor: Hilton, Marriott, Novotel, Crowne Plaza (Intercontinental), Best Western , Elite Hotels of Sweden , Scandic

Trestjärniga hotell är pålitliga men själlösa. Rummet har givetvis eget badrum och toalett. Receptionen är oftast öppen 24 timmar per dygn och man har en bar och restaurang som i många fall serverar mer än frukost.

Stora kedjor: Ibis, Mercure (båda tillhör Accor-koncernen), Courtyard by Marriott, Holiday Inn, Cyprus Hotels

Två stjärnor är hotell som tillhandahåller det nödvändigaste. I de flesta länder innebär två stjärnor att rummet förmodligen har ett eget badrum och att man sannolikt får en egen TV och telefon. Rummen är opersonligt inredda och här är man egentligen bara för att sova.

Stora kedjor: Comfort Inn, Motel 6, Super 8, Etap.

Det finns inte många enstjärniga hotell och det skall man nog vara glad för. Enstjärniga hotell innehåller inte ens det nödvändigaste, utan rummen är oftast sjabbiga. Har man tur kan man få ett eget badrum, men det kan precis lika gärna delas med andra. I länder där prostitution är tillåtet kan man förmodligen stöta på representanter för det "lätta gardet" i korridoren och matsalen är kanske delad med ett lunchställe för lastbilschaufförer.

Stora kedjor: Formule 1 (Accor), Premier Classe (Louvre Hotels), Rasta Sverige

Här kan man av naturen stöta på högst varierande standard. De flesta kan vara helt OK, men vissa är klart dåliga och kan inte ens möta kraven för en stjärna. Alternativt kan detta röra sig om hotell som är för små och personliga för att ha till exempel en reception som bemannas dygnet runt, även om resten av hotellet är alldeles utmärkt.

Många städer har ofta ett klassiskt hotell av något slag. I Storbritannien kan det vara ett etablissemang med rötter i den viktorianska eran, i Sverige ett stadshotell, oftast kallat för "Statt". Självklart har nybyggda lyxhotell oftast mycket bättre faciliteter, men det klassiska hotellet har en alldeles unik prägel. Se Klassiska hotell.

Internationella hotellkedjor är oftast populära bland affärsresenärer eftersom de oftast erbjuder en viss minimistandard. För turisten är de kanske inte riktigt lika spännande, främst eftersom hotellens kvalitet är jämn intill slätstrukenhet. Trots höga kvalitetskrav kan givetvis standarden skilja sig åt även inom samma varumärke.

Nedanstående lista är inte en länksamling, utan endast en förteckning över de största internationella hotellkedjorna (>500 hotell världen över). Lokala hotellkedjor kan återfinnas i respektive lands artikel.

De flesta större hotellkedjor har någon form av klubbar där man som resenär kan erbjudas medlemskap. Ändamålet är givetvis att ge hotellen möjlighet att behålla sina kunder mot att man tilldelas vissa förmåner. Grundidén är i princip densamma: för varje peng man lägger ut på beoende eller med boendet förenad kostnad ger ett antal poäng. Dessa poäng kan sedan bytas mot gratis övernattningar eller andra förmåner. Vissa hotellkedjor erbjuder även kreditkort i sitt namn så att man på detta sätt kan tjäna ännu mer poäng.

Medlemskapen har ofta olika nivåer, till exempel brons, silver, guld och diamant. Tanken bakom detta är att man får fler och bättre förmåner ju mer man utnyttjar en viss kedja. Det är dock inte billigt; för den högsta nivån erfordras ofta att man bor 25-30 nätter per år.

Bland de mer välkända medlemskapen finns: