äkta - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av äkta | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämdsingular | Utrum | äkta | äktare | |
| Neutrum | äkta | |||
| Bestämdsingular | Maskulinum | äkta, äkte | äktaste | |
| Alla | äkta | |||
| Plural | äkta | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | äkta | äktare | äktast |
| Neutrum | äkta | |||
| Plural | äkta | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | äkta |
äkta (oböjligt)
- något som är vad det utger sig för att vara; ej förfalskad
En äkta Rembrandt-tavla är alldeles för dyr för de flesta - ren, oförfalskad (förstärkningsord)
Synonymer: rena rama
Det var en äkta ärkenöt! - (om person) gift; som har ingått äktenskap
Besläktade ord: äktenskap
För obestämd form singular maskulinum används ibland formen äkte. Svenska Akademiens språklära skriver dock att alla adjektiv som slutar på obetonad vokal saknar kongruensböjning.
| Böjningar av äkta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | äkta | äktas |
| Presens | äktar | äktas |
| Preteritum | äktade | äktades |
| Supinum | äktat | äktats |
| Imperativ | äkta | – |
| Particip | ||
| Presens | äktande, äktandes | |
| Perfekt | äktad | |
äkta
- (ålderdomligt) gifta sig med
Etymologi: Av medellågtyska sik echten.