buk - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av buk Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ buk buken bukar bukarna
Genitiv buks bukens bukars bukarnas

buk

  1. (anatomi) en kroppsdel: hos människan framsidan av bålen nedanför bröstet, i vardagligt tal ungefär detsamma som magen[1]
    Synonymer: abdomen, mage, underliv
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet,[2] som fornsvenska buker; troligen besläktat med buga och böja.[3] Från urgermanska *bukaz. Av den västgermanska formen *buh- kommer tyska Bauch och nederländska buik med samma betydelse, engelska bucket, "hink", franska (och därav engelska) trebuchet, "blida (belägringsvapen)". Från urindoeuropeiska *bhou-, av roten *bheu-, "växa", "svälla".[4][5]
    Sammansättningar: bukfena, bukfylla, bukgjord, bukhåla, buksmärta, buktalare, hängbuk, isterbuk, svängningsbuk, vassbuk
  2. utböjning, i synnerhet i fråga om segel
  3. det område där en stående våg har som störst amplitud
    Antonymer: nod

kroppsdel

det område där en stående våg har som störst amplitud

buk

  1. bock; djur

buk

  1. bok, större mängd text

buk

  1. böjningsform av bukken

buk m

  1. (träd) bok; ett lövträd

buk m

  1. (träd) bok; ett lövträd
    Besläktade ord: bukový

buk

  1. bok
    Etymologi: Av engelska book (”bok”).

buk

  1. böjningsform av backen
Böjningar av buk
Singular Plural
Nominativ buk buks
Genitiv buka bukas
Dativ buke bukes
Ackusativ buki bukis

buk

  1. bok

  2. Svenska Akademiens ordbok: "buk"

  3. Svensk ordbok: "buk"

  4. Nationalencyklopedins ordbok, internetupplagan: "buk", läst 2009-04-09.

  5. Online Etymology Dictionary: "bucket", läst 2009-04-09

  6. Online Etymology Dictionary: "trebuchet", läst 2009-04-09