klara - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Klara.
| Böjningar av klara | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | klara | klaras |
| Presens | klarar | klaras |
| Preteritum | klarade | klarades |
| Supinum | klarat | klarats |
| Imperativ | klara | – |
| Particip | ||
| Presens | klarande, klarandes | |
| Perfekt | klarad |
klara
- lyckas med; kunna
Klarar du provet, tror du?
Han klarade uppgiften!
Hon klarar att jonglera med 5 bollar. - överleva; ta sig igenom (något) utan att ta skada
Tror du att porslinet klarar transporten? - (kemi) göra klar, avlägsna grumlighet
Synonymer: rena, skira
Sammansättningar: klarmedel, klarningsmedel - (reflexivt: klara sig) kunna ta hand om sig
Klarar du dig själv medan vi åker bort? - (reflexivt: klara sig) ha tillräckligt med resurser för att överleva
Klarar du dig på den lönen? - (reflexivt: klara sig) undvika (skador); inte drabbas av (skador)
Hanna klarade sig från allvarligare skador.
Glasen klarade sig som tur var. - tåla
Den här glasspinnebron är byggd för att klara 2 kilo.
ha tillräckligt med resurser
klara
- böjningsform av klar