aber - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Aber.

Böjningar av aber Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ aber abret aber abren
Genitiv abers abrets abers abrens

aber n

  1. invändning, förbehåll
  2. hinder, hake, problem
    2009: Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk, Mikael Parkvall:
    Det kan förstås också vara ett aber att vanliga dödliga människor envisas med att säga att de pratar språket X fastän de i själva verket pratar Y.

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Se även: men (konjunktion)

Från tyska Aber i samma användning.

hinder, hake, problem

aber

  1. böjningsform av abe

aber

  1. men

aber

  1. bara; endast
  2. däremot; dock
    1774: Götz von Berlichingen, Johann Wolfgang von Goethe:
    Vor Ihro Kayserliche Majestät hab ich, wie immer schuldigen Respect. Er aber, sags ihm, er kann mich im Arsche lecken!
    För ers kejserliga majestät har jag, som alltid, vederbörlig respekt. Han däremot, säg honom, han kan mig i arslet slicka!

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Etymologi: Av medelhögtyska aber, av fornhögtyska aber, abur, aver, avur, av urgermanska *aferą, av urindoeuropeiska *h₂éperom