blid - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av blid | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämdsingular | Utrum | blid | blidare | |
| Neutrum | blitt | |||
| Bestämdsingular | Maskulinum | blide | blidaste | |
| Alla | blida | |||
| Plural | blida | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | blid | blidare | blidast |
| Neutrum | blitt | |||
| Plural | blida | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | (blitt)? |
blid
- uttal: bliːd
- (ålderdomligt) mild, vänlig
Hon var inte den blida kvinna han trott.
Vintern var allt annat än blid.
Antonymer: oblid, skarp
Besläktade ord: blidka
Användning: Numera används nästan enbart inom frasen med blida ögon.
Sammansättningar: blidväder
mild, vänlig
- bokmål: blid (no) något ålderdomligt, mild (no)
- engelska: soft (en), kind (en) (1)
- franska: doux (fr), suave (fr) (1)
- latin: clemens, benignus
- polska: łagodny (pl)
- tyska: sanft (de), mild (de)
blid