chock - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

fyra personer spelar chock (4)

chock

• uttal: ɧɔk

1. plötslig, oväntad händelse eller handling som leder till ett upprört sinnestillstånd hos den som drabbats chock; försvagat i sammansättningar som visar på stark överraskning hyreschock, chocksänkning; stöt, kollision
   Kriget kom som en brutal chock för civilbefolkningen.
   Komedin vi såg igår var ju rena humorchocken!
   Bråket mellan filmstjärnorna beskrevs av kvällstidningarna som en "kändischock".
   Chocken när skeppet rände in i kajkanten var så våldsam att det sjönk bara några minuter senare.
   Etymologi: Sedan 1830 av franska choc med samma betydelse, till choquer (”stöta (till), chockera”) av lågtyska schokken (”stöta”). Möjligtvis besläktat med skaka.
2. (psykologi) kroppsligt tillstånd av handlingsförlamning orsakat av svår kroppsskada eller traumatisk händelse som kännetecknas av hög puls, blodtryckssänkning och blek, kallsvettig hud granatchock
   Halva kompaniet var i chock efter en lång artilleribeskjutning.
   Flickan som just fått armen avsliten i en bilolycka är i svår chock.
3. (militärt) samlat anfall av beväpnad styrka, särskilt om kavalleri; även om utfall mot civila, exempelvis i en demonstration
   Första ledet av fotsoldater stod emot en misslyckad kavallerichock.
   Etymologi: Sedan 1883, se 1.
4. (schack) schackvariant för två tvåmannalag
   Etymologi: Sedan 1785, se 1.

Besläktade ord: chocka, chockartad, chockera

Sammansättningar: chockbesked, chockhöja, chockhöjning, chockrosa, chocksänka, chocksänkning, chockterapi, chocktillstånd, chockvåg, nakenchock

plötslig, oväntad händelse - kroppsligt tillstånd - samlat anfall av beväpnad styrka

chock

1. grovt stycke av trä eller metall; kil, kloss
2. (sjöfart) båtklamp

chock

1. stötta, stödja (med klossar)

chock

1. tätt ihop

• chock-a-block
• chock full / chock-full
• chocks away