egendom - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av egendom | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | egendom | egendomen | egendomar | egendomarna |
| Genitiv | egendoms | egendomens | egendomars | egendomarnas |
- (juridik, ekonomi) det någon äger (i synnerhet det som är av större ekonomiskt värde), någons ekonomiska rättigheter
Numer är det självklart att telefonen är var mans egendom.
Föredraget handlade om mark som egendom respektive allmänning.
Jämför: besittningar, bo, fastighet, förmögenhet, tillhörigheter, ägodelar
Sammansättningar: apportegendom, egendomsbrott, egendomsfolk, egendomsförhållanden, egendomsförvärv, egendomsgemenskap, egendomslös, egendomslöshet, egendomsrätt, egendomsskada, egendomsskydd, jordbruksegendom, kronoegendom, lösegendom, nationalegendom, privategendom, samboegendom, samegendom, skogsegendom, statsegendom
Fraser: fast egendom, lös egendom - (ekonomi) fastighet (särskilt om större lantgård med tillhörande marker)
De trivs bra på sin nya egendom i Halland.
Jämför: domän, gods, gård, hemman, herrgård, herresäte, jord, lantgård, possession, ägor
Sammansättningar: jordegendom, lantegendom, säteriegendom
Besläktade ord: egendomlig, egendomlighet