etikett - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Etikett.
| Böjningar av etikett | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | etikett | etiketten | etiketter | etiketterna |
| Genitiv | etiketts | etikettens | etiketters | etiketternas |
etikett u
- uttal: etɪˈket
- lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehåll på varor
På etiketten stod det att vinet kom från Sydafrika.
Etymologi: Sedan 1779 av franska étiquette, till fornfranska estiquer ”sticka; sätta fast”. Besläktat med sticka och engelska ticket ”biljett”.
Synonymer: beteckning, märke, märkning
Besläktade ord: etikettera, etikettering
Sammansättningar: skivetikett, tändsticksetikett - (oskriven) uppfattning om hur man förväntas uppföra sig; etikettsbrott
Att det är etikett att hålla kniven i höger och gaffeln i vänster hand innebär inte att det är absolut fel att hålla omvänt.
Etymologi: Sedan 1773. Ursprungligen i sammansättningen hovetikett, en konkret lista över sociala regler som gällde vid hovet.
Synonymer: konvenans, sed, skick
Sammansättningar: etikettsbrott, etikettsfråga, etikettsregel
Fraser: vett och etikett