frid - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av frid | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | frid | friden |
| Genitiv | frids | fridens |
frid
lugn och harmonisk sinnesstämning; ostördhet
Synonymer: ro
Etymologi: Av fornsvenska friþer, en växelform av fred.[1]
Jämför: fred
Fraser: frid och ro, guds frid, offentlig frid, vila i frid
Sammansättningar: blotfrid, fridlysa, fridsam, griftefrid, hemfrid, julfrid, kvinnofrid, sinnesfrid, tingsfrid, ölfrid
Se även tesaurus: Frid, Vila, Ljudlöshet, Orörlighet