fyr - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Långe Jan på Öland, en mycket känd fyr i Sverige

fyr

1. (sjöfart, optik) tornliknande sjömärke avsett för att avge ljussignaler för sjöfarten, och i flygplanets tidiga historia även optisk markering av luftleder, med hjälp av stora strålkastare
   Besläktade ord: farologi
   Sammansättningar: angöringsfyr, ensfyr, fiskefyr, flygfyr, fyrapparat, fyrbyggnad, fyrkaraktär, fyrpanna, fyrskepp, fyrtorn, hamnfyr, kustfyr, ledfyr, radiofyr, sektorfyr, varningsfyr
2. (i uttryck) eld; flamma; eldslåga, låga; brasa; brand; eldsvåda; även avfyrande
   Okända män satte fyr på kaféet.
   Vanliga konstruktioner: sätta fyr på, få fyr i (spisen), göra upp (en) fyr, ge fyr
   Sammansättningar: fyrverkeri
   Besläktade ord: avfyra, avfyrande, fyra, fyrande
3. (vardagligt) glad man
   Steffe var en glad fyr och en god vitsmakare.
4. (runor) oversaliserad stavning av: Fyr; namn för runan: ᚠ
   Synonymer: fä
   Varianter: fir, fÿr; ᚠᚤᚱ, ᚠᛁᚱ
   Vanliga konstruktioner: stungen fyr

Etymologi: Av fornsvenska fyr (”eld, låga, flamma”). Kognat med engelska fire.

sjömärke

• bokmål: fyr (no) n, fyrtårn (no) n
• danska: fyr (da) n, fyrtårn (da)
• engelska: lighthouse (en)
• finska: majakka (fi)
• franska: phare (fr) m
• frisiska: fjoertoer
• hebreiska: מִגְדַּלּוֹר (he) m (migdalór)
• isländska: viti (is)
• italienska: faro (it)
• japanska: 灯台 (ja), 燈台 (ja)
• polska: latarnia morska (pl) f
• portugisiska: farol (pt) m
• spanska: faro (es)
• tyska: Leuchtturm (de) m, Leuchtfeuer (de) n

fyr

1. (oftast i ramsor) kortform av fyra
   Ett, två, tre, fyr...
   Sammansättningar: fyrbarnsfamilj, fyrdörrars, fyrgradig, fyrhjulig, fyrhjuling, fyrhjulsdrift, fyrhjulsdriven, fyrmannalag, fyrspann, fyrspår, fyrtakt, fyrtio

fyr u

1. kille; pojkvän
2. (träd) tall, fura
   Sammansättningar: fyrrekogle, fyrrenål, fyrreskov
3. (material) furu
4. fyr; sjömärke
5. värmepanna
6. eld
   Synonymer: ild

fyr

1. böjningsform av fyre

fyr

1. fyr, eld, låga, flamma
2. (runor) benämning av runan ᚠ i den medeltida runraden per Olaus Petri
   Etymologi: Belagd av Olaus Petri 1535 (”ostungen ᚠ-runa”), av oklar grund. Johannes Bureus anger alternativa former på frö och fä för ᚠ-runan, där fyr torde vara en omformning av den tidigare. Jämför äldre fornnordiska fé (”fä: egendom”) för runan.
   Varianter: stungen fyr