grina - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av grina | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | grina | grinas |
| Presens | grinar | grinas |
| Preteritum | grinade | grinades |
| Supinum | grinat | grinats |
| Imperativ | grina | – |
| Particip | ||
| Presens | grinande, grinandes | |
| Perfekt | – |
grina
- (sveamål, norrländska, vardagligt, potentiellt nedsättande) gråta
Var inte så mesig! Du grinar ju för minsta lilla.
Synonymer: lipa, tjuta - (götamål, skånska, blekingska) skratta
Du ska tro att jag grinade åt den filmen; det var en av de roligaste jag sett. - le eller grimasera
Värst vad du grinar upp dig då.
Värst vad du grinar illa.
Besläktade ord: grin
Etymologi: Gemensamt ord för de germanska språken (jämför ursprung till isländskans grína, norska grina, danska grine, tyska greinen, samt engelskans grin och groan). Ursprunglig innebörd ungefär ”förvrida ansiktet på grund av skratt eller gråt”.[1][2]
Se även tesaurus: Gäckeri, Klagan, Formvidrighet