hantlangare - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av hantlangare Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hantlangare hantlangaren, vard. hantlangarn hantlangare hantlangarna
Genitiv hantlangares hantlangarens, vard. hantlangarns hantlangares hantlangarnas

hantlangare

  1. person i underordnad ställning som hjälper till med enklare eller grövre göromål; (överfört) person som blint tjänar som någons redskap
    Regeringen har hård press på sig att rensa ut diktaturens hantlangare inom polis och militär.
    Synonymer: biträde
    Besläktade ord: hantlanga, hantlangning
  2. (militärhistoria, artilleri) menig befattning i en pjäsbesättning, hörande ”manskapet” (servismanskapet); laddare till artilleripjäs
    Användning: Hantlangare ingick i pjäsbesättningen och tillhörde manskapet som utgjordes av de lägsta befälsgraderna: konstapel (näst lägsta underbefälsgraden) och lärkonstapel (lägsta underbefälsgraden), samt meniga hantlangare. Vanligen ingick fyra hantlangare, två lärkonstaplar och en konstapel per pjäs med sistnämnda som pjäschef. Pjäserna sammanhölls vanligen två och två med en underofficer (eller en fänrik) som chef. Var pjäsen tillräckligt svår (grovkalibrig) fanns större manskap med ytterligare en konstapel.
    Kohyponymer: konstapel, lärkonstapel

person i underordnad ställning som hjälper till med enklare eller grövre göromål