hink - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av hink | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hink | hinken | hinkar | hinkarna |
| Genitiv | hinks | hinkens | hinkars | hinkarnas |
hink
hink
- uttal: hɪŋːk
- ihålig handtagsförsedd behållare, oftast med cirkulär bottenyta och lätt utåtgående sidor, avsedd att inrymma vatten, jord, grus, sand etc.
Synonymer: spann, ämbar
Sammansättningar: brandhink, hinklista, plasthink, plåthink, skurhink, slaskhink, vattenhink
Barnet lekte med spaden och hinken i sandlådan.
Översättningar
- amhariska: ባልዲ m sing
- bokmål: bøtte (no), spann n
- danska: spand (da)
- engelska: bucket (en)
- esperanto: sitelo
- finska: sanko (fi), ämpäri (fi)
- franska: seau (fr)
- färöiska: spann
- isländska: fata (is) f
- nederländska: emmer (nl) m
- nynorska: bøtte, spann n
- polska: wiadro (pl), kubeł (pl)
- portugisiska: balde (pt) m
- ryska: ведро (ru)
- tigrinska: ሸንኬሎ mf sing
- turkiska: kova (tr)
- tyska: Eimer (de) m