inre - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av inre | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämdsingular | Utrum | – | inre | |
| Neutrum | – | |||
| Bestämdsingular | Maskulinum | – | innerste | |
| Alla | – | innersta | ||
| Plural | – | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | – | inre | innerst |
| Neutrum | – | |||
| Plural | – | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | – |
inre
- som finns eller berör sådant som finns inuti/innanför något
Det inre lagret är tjockast.
Den innersta cirkeln var finare än den yttersta. - själslig, mental
- (topologi, om en punkt i en mängd) som har en öppen omgivning som tillhör mängden
Fraser: inre angelägenhet, inre blödning, inre derivata, inre böjning, inre gräns, inre gränskontroll, inre könskörtlar, inre könsorgan, inre marknad, inre produkt, inre struktur, inre säkerhet, inre upplevelse, inre utlänningskontroll, inre väpnad konflikt
Se även: inner-
Antonymer: yttre
| Böjningar av inre | |
|---|---|
| Positiv | – |
| Komparativ | inre |
| Superlativ | innerst |
inre
- † längre in
inre (neutrum oböjligt)
- det som finns inuti/innanför något
I jordens inre finns bland annat järn.
Jämför: interiör - medvetande, själ, själsliv