knaka - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av knaka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | knaka | knakas |
| Presens | knakar | knakas |
| Preteritum | knakade | knakades |
| Supinum | knakat | knakats |
| Imperativ | knaka | – |
| Particip | ||
| Presens | knakande, knakandes | |
| Perfekt | – |
knaka
- (om föremål eller 'materialet' i föremål) producera (hörbara) ljudvågor vid (fysikalisk) stress (t.ex. mekanisk belastning eller temperaturförändring, ibland men oftast inte i samband med irreversibel skada hos materialet)
Träet knakade när det böjdes. Vi var rädda att plankan skulle gå av.
Det knakade i (trä)trappan. (Trä)golvet knakar när man går på det.
Skeppet knakar.
Vanliga konstruktioner: knaka i fogarna, så det knakar, växa så det knakar, knaka till
Se även: knarra