knuffa - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av knuffa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | knuffa | knuffas |
| Presens | knuffar | knuffas |
| Preteritum | knuffade | knuffades |
| Supinum | knuffat | knuffats |
| Imperativ | knuffa | – |
| Particip | ||
| Presens | knuffande, knuffandes | |
| Perfekt | knuffad |
knuffa
- ge en knuff; (oftast med någon kroppsdel som ex. armarna) stöta/pressa till någon/något (så att den/det rör sig eller kastas iväg)
När den elaka häxan lutade sig in i ugnen, tog Greta snabbt sats, sprang snabbt som blixten rakt mot häxan, och knuffade henne bakifrån så att hon flög rakt in i lågorna.
Knuffa inte till bordet när jag skriver!
Det hade fallit en halv meter snö så vi fick alla hjälpas åt att knuffa upp dörren.
Synonymer: puffa, putta
ge en knuff