kumpan - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av kumpan Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kumpan kumpanen kumpaner kumpanerna
Genitiv kumpans kumpanens kumpaners kumpanernas

kumpan

  1. kompanjon i brottslig handling; medbrottsling
  2. kamrat, stallbroder

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet.[1] Som fornsvenska kompan, kumpan, av medellågtyska kumpan, av fornfranska compain (”kamrat i matlag”).

Böjningar av kumpan Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kumpan kumpanen kumpaner kumpanerne
Genitiv kumpans kumpanens kumpaners kumpanernes

kumpan

  1. kumpan

  2. ↑ Svensk ordbok: "kumpan"

Kategorier: