kynne - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av kynne	Singular	Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kynne	kynnet	kynnen	kynnena
Genitiv	kynnes	kynnets	kynnens	kynnenas

kynne

inneboende natur (vanligen hos person eller grupp av personer, även hos djurart)
Mest berömd är hon för sitt oppositionella kynne och sin stridbarhet.
Om det finns något svenskt kynne så yttrar det sig i så fall som en allmän ovillighet att bråka.
Hundar har charm, ett nyansrikt kynne och är fenomenala på att sprida glädje.
Etymologi: Av fornsvenska kynne.
Jämför: lynne, sinnelag, karaktär, läggning
Sammansättningar: folkkynne, konstnärskynne, okynne

inneboende natur

engelska: disposition (en), temperament (en), character (en), nature (en)
polska: natura (pl) f, charakter (pl) m, usposobienie (pl) n, temperament (pl) m
spanska: genio (es) m, temple (es) m, carácter (es) m, índole (es) f, naturaleza (es) f