makt - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av makt 1. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ makt makten
Genitiv makts maktens
Böjningar av makt 2.-3. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ makt makten makter makterna
Genitiv makts maktens makters makternas

makt

  1. det att kunna bestämma över något
    Statsministern har ganska mycket makt.
  2. det att kunna bestämma över andra
    Avdelningschefen hade mer makt än enhetscheferna.
    Eftersom makt har med kapacitet att göra har vissa mer makt än andra även om vi skulle samarbeta, vara eniga och inte förtrycka någon.
  3. (andlighet) något som bestämmer över något
    Vissa tror på högre makter.
    Vi kan inte styra över vädrets makter.
  4. nation med stark militär
  5. (bestämd form) samhällets högsta makthavare/-skikt; makteliten
    Makten klarar sig alltid.
  6. (skämtsamt, bestämd form) fjärrkontroll

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet[1] som fornsvenska makt, av medellågtyska macht. Rotbesläktat med verbet mäkta.

Besläktade ord: mäktig

Sammansättningar: andemakt, axelmakterna, försvarsmakt, gudamakt, hypermakt, kaosmakt, kärnvapenmakt, könsmaktsordning, maktanspråk, maktapparat, maktbalans, maktbegär, maktbolag, maktfullkomlig, maktfullkomlighet, maktgalen, makthavare, makthunger, makthungrig, maktlysten, maktlystnad, maktlös, maktlöshet, maktmedel, maktmissbruk, maktövergrepp, maktövertagande, militärmakt, motmakt, regeringsmakt, stormakt, supermakt

Se även tesaurus: Frihet, Tvång, Myndighet, Viktighet, Inflytande, Kraftmedel, Styrka, Förmåga, Betydenhet

  1. ↑ Svensk ordbok: "makt"