mina - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även minä.
Tabell över pronomen
| Personligapronomen | Nominativ | Ackusativ / Dativ | Possessiva pronomen | Reflexivapronomen | Reflexiva possessiva pronomen | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Utrum | Neutrum | Plural | Utrum | Neutrum | Plural | ||||
| 1:a personsingular | jag | mig, mej1 | min | mitt | mina | mig, mej1 | min | mitt | mina |
| 2:a personsingular | du | dig, dej1 | din | ditt | dina | dig, dej1 | din | ditt | dina |
| 3:e p. sing. maskulinum | han | honom | hans | sig, sej1 | sin | sitt | sina | ||
| 3:e p. sing. femininum | hon | henne | hennes | ||||||
| 3:e p. sing. könsneutralt | hen3 | hen3, henom3, 4 | hens3 | ||||||
| 3:e p. sing. utrum | den | dess | |||||||
| 3:e p. sing. neutrum | det | dess | |||||||
| 1:a personplural | vi | oss | vår, våran1 | vårt, vårat1 | våra | oss | vår, våran1 | vårt, vårat1 | våra |
| 2:a personplural | ni, I2 | er, eder2 | er, eder2, eran1 | ert, edert2, erat1 | era, edra2 | er, eder2 | er, eder2, eran1 | ert, edert2, erat1 | era, edra2 |
| 3:e personplural | de, dom1 | dem, dom1 | deras | sig, sej1 | sin | sitt | sina | ||
| Opersonligapronomen | man, en5 | en | ens | sig, sej1 | sin | sitt | sina | ||
| Not: Vardagligt Högtidligt "Han" och "hon" betydligt vanligare än "hen" "Hen" betydligt vanligare än "henom" Dialektalt; kan vara kontroversiellt vid icke-dialektal användning Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person. |
mina (possessiva pronomen)
- possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural
mina (reflexiva possessiva pronomen)
- reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural
| Böjningar av mina | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mina | minan | minor | minorna |
| Genitiv | minas | minans | minors | minornas |
| Som förled i sammansättningar används min-. |
mina u
- (dödform) underjordisk gång eller hålighet, gruva; även bildligt: tunnel, lönngång
Etymologi: Belagt sedan 1621, via tyska Mine, av franska mine, via latinska *mina (vulgärlatin), från urkeltiska *meina, från äldre urkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva"). - (överfört, militärvetenskap) ett explosivt vapen nedgrävt i marken, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
nergrävd mina med synlig utlösare (trampmina)
Etymologi: Överfört från betydelsen underjordisk hålighet via underminering (eller bara minering), där en gång eller hålighet ("mina") grävdes och sedan fylldes med sprängmedel (ursprungligen eld) för att krevera eller rasera näromdrådet, sedermera överfört benämningen mina, särskilt via tyskan från 1600-talet framåt.
Sammansättningar: fordonsmina, minbomb, mingranat, minorm, minröjning, minröjningsorm, minsvepare, minverkan, sjömina, stridsvagnsmina, trampmina, truppmina
Besläktade ord: minera, minering, minör, underminera, underminering
mina
| Böjningar av mina | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | mina | mine |
mina f
mina
| Böjningar av mina | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | mina | minas |
mina f
| Böjningar av mina | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | mina | minas |
mina f
- gruva
- (vapen) mina
- stift (i en penna)
- (vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
- (slang, Argentina) hora, prostituerad
Besläktade ord: minar, minería, minero
mina
böjningsform av minar
↑ A Grammar of Yankunytjatjara, s. 7. Cliff Goddard. Institute for Aboriginal Development. 1985. ISBN 0949659320.