mirakel - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av mirakel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mirakel | miraklet | mirakel, mirakler | miraklen, miraklerna |
| Genitiv | mirakels | miraklets | mirakel, miraklers | miraklen, miraklernas |
mirakel
- positivt laddad händelse som är övernaturlig eller gudomlig; något (positivt) som verkar omöjligt som händer ändå
Synonymer: underverk, under
Besläktade ord: mirakulös
Sammansättningar: mirakelmedel, mirakelmedicin, mirakeltillfrisknande, mirakeltips
Översättningar
- bokmål: mirakel (no) n
- engelska: miracle (en)
- esperanto: miraklo
- finska: ihme (fi)
- franska: miracle (fr) m
- frisiska: merakel n
- hebreiska: פֶּלֶא (he) m (péle)
- isländska: firn n
- japanska: 奇跡 (ja) (きせき, kiseki)
- nynorska: mirakel n
- portugisiska: milagre (pt) m
- spanska: milagro (es) m
- tyska: Wunder (de) n, Mirakel (de) n
mirakel n
- uttal: miˈra:kl