ort - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även ORT, Ort och ört.

Böjningar av ort Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ort orten orter orterna
Genitiv orts ortens orters orternas

ort

  1. samhälle, plats där flera hushåll har sin bostad
    Sammansättningar: avfolkningsort, bostadsort, bosättningsort, födelseort, förort, ortnamn, småort, tätort, vänort
    Fraser: på ort och ställe
    Jämför: by, stad
  2. plats, ställe, som skiljer sig från omgivningen genom bebyggelse eller naturlig avgränsning
    Jag befinner mig just nu på annan ort.
    1714 (9 mar): Caminiec den 20 Januarii. (Posttidningar):
    Cron-Fahnerne lida i medlertid å sin ort stor nöd efter de intet underhold bekommit.
    Sammansättningar: förvisningsort, vistelseort
  3. myndighetsinstans med hänsyn till dess hierarkiska position
    Den här frågan bör diskuteras på annan ort.
    Fraser: högsta ort
  4. (fackspråk) läge bestämt på matematisk eller vetenskaplig väg
    Genom beräkningar och observationer kunde man fastställa stjärnans ort.
  5. horisontell gruvgång, stället där gruvarbetare bryter malm eller kol
    Sammansättningar: dagort, gruvort, kolort, ortbrytning, ortdrivare
  6. 1/100 av ett skålpund = 4,25 gram
  7. 1/4 daler. En riksort = en 1/4 riksdaler (1500 och 1600 talen)