ovanlig - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av ovanlig Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämdsingular Utrum ovanlig ovanligare
Neutrum ovanligt
Bestämdsingular Maskulinum ovanlige ovanligaste
Alla ovanliga
Plural ovanliga
Predikativt
Singular Utrum ovanlig ovanligare ovanligast
Neutrum ovanligt
Plural ovanliga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning ovanligt

ovanlig

  1. inte vanlig
    Han var en mycket ovanlig elev.
    Synonymer: sällsynt, rar
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1453[1] som fornsvenska ovanliker.
    Jämför: extraordinär
    Besläktade ord: ovanligen, ovanlighet, ovanligt

  2. Svensk ordbok: "ovanlig"