placera - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av placera Aktiv Passiv
Infinitiv placera placeras
Presens placerar placeras
Preteritum placerade placerades
Supinum placerat placerats
Imperativ placera –
Particip
Presens placerande, placerandes
Perfekt placerad

placera

  1. ge (någon eller något) en viss plats; låta (någon eller något) hamna någonstans
    Var vill du att jag skall placera lampan?
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1668.[1] Av franska placer.
    Sammansättningar: bortplacera, deplacera, inplacera, omplacera, utplacera
    Besläktade ord: placering, plats, platsa

  2. ↑ Svensk ordbok: "placera"