stop - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av stop | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stop | stopet | stop | stopen |
| Genitiv | stops | stopets | stops | stopens |
stop
stop (dryckeskärl) i fajans och tenn, polykrom dekor, 1700-tal
- uttal: sto:pstuːp
- stort dryckeskärl främst i metall, vanligen likformigt dryckeskanna (hänkel och lock), vardagligen avsett för öl; stundom använt om ölmugg (hänkel utan lock)
Användning: Inom viss terminologi: sejdel om dryckeskanna i keramik, stop om dryckeskanna i metall, stånka om dryckeskanna i trä. Stundom istället synonymt med dryckeskanna eller andra dryckeskärl.
Jämför: dryckeskanna, sejdel, stånka
Sammansättningar: bårstop, tennstop, trästop, ölstop - (måttenheter) äldre europeiskt volymmått med regional variation
- (kynologi) hos hundar den fördjupning eller antydan till fördjupning som finns mellan ögonen där pannan slutar och nospartiet börjar[1]
Synonymer: pannavsats
Etymologi: Till stup.
i kynologiskt fackspråk (läran om hundar) menas med "stop" hundens pannavsats
| Böjningar av stop | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | stop | stops |
| Genitiv | stop's | stops' |
stop
- stopp; handlingen att stanna till eller att tillfälligt avbryta en resa
| Böjningar av stop | Singular | Plural | |
|---|---|---|---|
| 1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
| Presens | stop | stops | stop |
| Preteritum | ◀ | stopped | ▶ |
| Perfektparticip | ◀ | stopped | ▶ |
| Presensparticip | ◀ | stopping, vard. stoppin' | ▶ |
stop
- uttal: stɒp
- stanna
- (modalt hjälpverb) sluta
I stopped playing football when I was twenty.
Jag slutade spela fotboll när jag bar tjugo.
stop m