strida - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
strida
- böjningsform av strid
| Böjningar av strida | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | strida | stridas |
| Presens | strider | strids (strides) |
| Preteritum | stred | streds |
| Supinum | stridit | stridits |
| Imperativ | strid | – |
| Particip | ||
| Presens | stridande, stridandes | |
| Perfekt | – |
strida
- utkämpa en strid, kämpa, drabba samman; föra krig; slåss
Soldaterna stred på slagfältet. - (bildligt) kämpa för, försvara
Han strider för rättvisan. - konkurrera; tävla
Partierna stred om regeringsmakten. - tvista
De stred om vem som skulle få arvet. - gå emot, stå i motsättning till
Det strider mot lagen.
Användning: En ålderdomlig preteritumform är stridde.
två riken, som stridde om herraväldet
Finnarna stridde i konung Karls härar vid sidan av svenskar, livländare och estländare.