styggelse - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

styggelse u

1. (moraliskt) förkastlig företeelse, som bör fördömas (enligt vissa doktriner)
   1837: Marie kyrkogång. (Läsning för folket, 3:e årgången):
   Lyst pojke! ropade kyrkowärden. ”Hwad har wår Christna Gudstjenst för gemenskap med styggelserna från hedendomen?
   1898 (23 sep): Motivering. (Sigtuna Tidning):
   Rusdrycker, spel och prostitution m.m. dylikt, ehuru lofliga i samhällslagarne, äro dock en styggelse inför Gud, och en bön för dessa styggelsers bibehållande, kan omöjligt blifva annat: en antingen ett fel eller en hädelse.
   2011 (17 mar): Anders Härdevik: Skolornas timplan är en styggelse (Vestmanlands Läns Tidning):
   Timplanen är en styggelse som på intet sätt gagnar elevens utveckling.
   Synonymer: otäckhet, skamlighet, vidrighet, vämjelighet
   Etymologi: Av fornsvenska styggilse.
   Vanliga konstruktioner: vara en styggelse för ngn
   Fraser: (kollokationer) förödelsens styggelse
   Besläktade ord: styggelsefull
   Sammansättningar: styggelsegud, styggelsegudstjänst, styggelseverk, vederstyggelse
   Se även tesaurus: Hat, Last, Vedervilja, Misshag, Fulhet, Obehag, Orenlighet, Ont