topp - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av topp | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | topp | toppen | toppar | topparna |
| Genitiv | topps | toppens | toppars | topparnas |
topp
- högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa
- (överfört) fjäll- eller bergstopp
- (klädesplagg) blus
Etymologi: Av engelska top. - högt stående kandidat eller representant för en organisation eller förening
Det visade sig att partitoppen låg bakom baksajten Avspritsat.
Etymologi: Härstammar från ett urgermanskt ord av omdiskuterad innebörd. Belagt i fornsvenska som topper och tupper.[1]
Besläktade ord: toppa, toppig, toppen
Sammansättningar: bergstopp, nordtopp, sockertopp, toppledare, topplock
blus
- engelska: top (en)
- finska: toppi (fi)
- italienska: top (it) m
- nederländska: topje (nl) n
- tyska: Top (de) n, Oberteil (de) n
topp
(vardagligt, slang) överenskommet (jag godkänner, jag samtycker, jag accepterar förslaget)
Etymologi: Av franska tope.[2]