träl - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

träl

1. ofri person som tvingats in i servitud; slav
   Etymologi: Av fornsvenska þræl. Av fornnordiska þræll, av urgermanska *þragilaz, *þrahilaz, *þrēhilaz, från roten *þreh-, *þreg-, *þrag- (”att springa”), av urindoeuropeiska *trāgʰ- (”draga, löpa, springa”).
   Användning: Används särskilt om ofria personer under vikingatiden i Skandinavien.
   Besläktade ord: träla, träldom, trälinna

Översättningar

• bokmål: trell m
• danska: træl u
• engelska: slave (en), thrall (en)
• färöiska: trælur m, trællur m
• isländska: þræll (is) m
• japanska: 奴隷 (ja) (どれい, dorei)
• nynorska: træl m
• tyska: Sklave (de) m, Knecht (de) m