undergång - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av undergång | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | undergång | undergången | undergångar | undergångarna |
| Genitiv | undergångs | undergångens | undergångars | undergångarnas |
- (om t.ex. samhälle, kultur, person) det att upphöra existera, dö eller dö ut, ofta under dramatiska former
världens undergång
Det här blir min undergång.
1908 (19 maj): Våra gamla folkmelodier. (Svenska Dagbladet):
Med de nya instrumenten ha äfven följt nya melodier - till stor del riktiga slagdängor - och så äro de gamla låtarna dömda till en snar och säker undergång om ej något göres för att hindra detta.
Besläktade ord: gå under - gångtunnel, gångbana som går under en annan väg
Antonymer: viadukt
Jämför: underfart
gångtunnel
- engelska: underpass (en), subway (en) brittisk engelska; ej att förväxla med tunnelbana
- finska: alikulku (fi)
- tyska: Unterführung (de) f