vant - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

vant

  1. böjningsform av van
  2. böjningsform av vand
Böjningar av vant Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vant vantet vant vanten
Genitiv vants vantets vants vantens
Böjningar av vant Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vant vantet vanter vanterna
Genitiv vants vantets vanters vanternas

vant

  1. (sjöfart) rep, vajer eller liknande som stöttar mast i sidled, vanligen snett bakifrån
    Sammansättningar: vantskruv
    Etymologi: Av nederländska want.[1]
    Se även tesaurus: Fartyg

vant

  1. böjningsform av vänja

  2. Svensk etymologisk ordbok: "vant", läst 2024-07-15