f r i h a n d e l . n u / (original) (raw)

Tullstriden p� 1880-talet � protektionismens f�rsta motoffensiv
Av Daniel Braw, frilansskribent

En skatteskuld p� 11 kronor och 58 �re.

En politisk strid som b�ljat fram och tillbaka i flera �r, f�r f�rsta g�ngen med ett brett folkligt engagemang, som brutit upp gamla allianser och skapat nya, som f�r�ndrat f�rh�llandet mellan riksdagsmannen och hans v�ljare, som tvingat kungen att uppl�sa andra kammaren, kan knappast avg�ras p� ett mer sn�pligt vis. Likv�l var det vad som h�nde, n�r �ngk�ksf�rest�ndaren O Larsson, �ven k�nd som �ngk�ks-Olle, och hans obetalda skatter ledde till ett ov�ntat riksdagsutslag i tullfr�gan.

Bakgrund Fr�n 1850-talet och fram�t l�ttade Sverige p� sin dittills r�tt h�rda tullpolitik. Vid denna tidpunkt l�g Sverige n�got efter �vriga Europa i utvecklingen som en underutvecklad jordbruksekonomi. Tull�ttnaderna fick, i kombination med en ordentlig h�gkonjunktur, fart p� landet. Tyngdpunkten b�rjade f�rskjutas, fr�n jordbruk till industri.

Landet blev dessutom mer synkroniserat med omv�rlden �ven i andra avseenden: under denna period inf�rdes b�de decimal- och metersystemet. N�ringsfrihet och m�jlighet f�r utl�ndska medborgare att resa in i Sverige etablerades likas�.

Detta var under den industriella revolutionen, och det visade sig s� sm�ningom l�nsamt att, med hj�lp av revolutionens frukter, j�rnv�g och �ngfartyg, frakta spannm�l fr�n USA till Europa och d�r s�lja till l�gre pris �n kontinentens egna produkters. �ven ryssarna var inblandade som l�gprisexport�rer. De inhemska jordbruken, of�rm�gna att konkurrera, befann sig pl�tsligt i en djup kris, som tarvade �tg�rder.

Skulle man d� a) inf�ra tullar f�r att s�kra de svenska jordbrukens och industriernas �verlevnad eller b) se krisen som ett, om �n ledsamt, normalt inslag i en liberal ekonomi? Diskussionen om denna fr�ga blev en av de hetaste som dittills drabbat svensk politik.

Laguppst�llning P� den sida som ville inf�ra tullar, den protektionistiska, st�llde sig de konservativa. De ans�g att den svenska jorden och det svenska arbetet m�ste bevaras inom landets gr�nser, och fann tullar vara ett effektivt redskap. Detta var �ven en uppfattning som f�retr�dare f�r s�v�l jordbruk, b�de gods�gare och b�nder, som den unga industrin delade. En viss tonvikt p� landsbygdens folk, s�ledes. F�reningen �Svenska arbetets v�nner� gjorde en viktig insats som f�rmedlare av det protektionistiska budskapet. Som f�rebild stod Bismarcks Tyskland. Professor Pontus Fahlbeck var en av de mest v�ltaliga protektionistiska debatt�rerna.

De som ans�g tullar g�ra ont v�rre stod p� frihandlarnas sida. Den grundl�ggande id�n var den ekonomiska harmonil�ran s�som den formulerats av Adam Smith. Fri t�vlan mellan folken leder till den snabbaste v�lst�nds�kningen. I detta l�ger fanns liberalerna, men �ven socialister, som visserligen inte tagit Smith till sitt hj�rta men �nskade motverka en f�rdyring av livsmedel. Frihandlarna hade dessutom ett starkare grepp i st�derna. �F�reningen emot lifsmedeltullar� masskommunicerade frihandelns f�rtj�nster. H�r h�mtade man inspiration fr�n England och Frankrike. Statsminister Themptander och tidningsmannen Carl Herslow, frihandlarnas ledare i andra kammaren, var skickliga och engagerade frihandelsf�respr�kare.

Fram till tullstriden hade skiljelinjen i riksdagen fr�mst g�tt mellan herrar och b�nder samt mellan stadens folk och landsbygdens. Lantmannapartiet, som hade f�retr�tt b�nderna, splittrades i tv� delar. Den frihandelsv�nliga, Gamla lantmannapartiet, och den protektionistiska Nya lantmannapartiet, som namnet till trots engagerade �ven tullv�nliga stadsbor. Carl Ifvarsson var en ledande gestalt i Gamla och Liss Olof Larsson i Nya.

Bak�tstr�vande mot framstegsv�nliga, landsort mot st�der, tyskv�nliga mot anglosaxare, producenter mot konsumenter - givetvis var inte det verkliga f�rh�llandet s� enkelt. Avvikare fanns. Men: landet kl�vs f�rvisso i tv� l�ger - protektionister mot frihandlare.

Bred uppslutning, breddad diskussion Hittills hade det folkliga deltagandet i politiken varit ganska ljumt. Tullstriden kom dock att engagera folkmassor i b�da l�gren. F�r f�rsta g�ngen tog v�ljarna st�llning till sakfr�gor ist�llet f�r politikernas renomm�. Svenska Dagbladet startade och intog ett protektionistiskt perspektiv. Trots fr�gans komplicerade natur visade den sig i sin tur leda till l�ngt st�rre fr�gor om Sveriges existens, som engagerade massorna. Ist�llet f�r simpla ekonomiska sp�rsm�l kom det att bli en diskussion om Sverige i stort, vilka v�rden fosterlandet byggde p� och om och i s� fall hur de skulle f�rsvaras.

Dessutom gick st�llningstagandet i tullfr�gan ofta hand i hand med ett knippe andra �sikter. Skyddsv�nnerna var ofta v�lvilligt inst�llda till f�rsvarsmakten och kunde t�nka sig att anv�nda statens tullinkomster till att st�rka f�rsvaret. Man b�r ocks� komma ih�g att alla vid denna tidpunkt inte hade r�str�tt. Tullf�respr�karna �nskade status quo i denna fr�ga, eftersom ett �kat inflytande �t breda folkmassor f�rmodligen skulle vara negativt f�r tullarna. Protektionisterna var mera nationalistiska i allm�nhet och i f�rh�llandet till unionskamraten Norge i synnerhet. Frihandlarnas �sikter var de rakt motsatta i alla dessa fr�gor.

Protektionisternas argumentation Protektionisterna, som ju s a s var det anfallande laget, d�mde ut hela den liberala ideologin. I grunden, sade man, var den darwinismens f�rl�ngning, och d�rmed tolererade eller till och med f�rordade den svagares underg�ng. Liberalerna hade allts� ingen verklig frihet att erbjuda, bara den starkares �verlevnad, eller ren och sk�r egoism.

Och eftersom de utl�ndska konkurrenterna till de svenska industrierna och jordbruken var s� kapitalstarka, skulle de senare sl�s ut med frihandlarnas goda minne.

Var d� Sverige s� svagt, dess produkter s� underm�liga? Inte enligt de protektionistiska agitatorerna. I sj�lva verket, menade de, f�rsvarade tullarna ocks� Sverige fr�n underl�gsna varor, sk �kram�. Det utl�ndska m�ste ansetts tala till svenskens l�gre instinkter, bortom f�rnuftet, eftersom svenska produkter trots �verl�gsen kvalitet kr�vde beskydd. En friherre exemplifierade:

�V�ra fruntimmer f� ju ock n�got hvar sig tills�nda bref fr�n Paris med prof p� kl�dningar, som de sedermera derifr�n erh�lla f�rdigsydda, s� att snart finnes v�l icke i Sverige en s�mmerska, som kan sy en kl�dning. Ja, s� l�ngt g�r denna ben�genhet f�r allt utl�ndskt, att all svensk n�ringsflit m�ste slutligen alldeles upph�ra.�

Arbetsl�shet skulle ocks� f�lja i frihandelns sp�r. De svenska arbetarna skulle dels bli av med sina arbeten d� deras arbetsplatser lades ner, dels d� de ersattes av utl�ndsk, billigare arbetskraft. �Frihandlarne beg�ra s�ledes att den svenske jordarbetaren skall vara lika billig som hinduen, hvilken n�jer sig med 45 �re i veckan och dessutom litet ris till f�da.�

Dessutom hade man verkligheten p� sin sida: frihandeln hade bevisligen inte fungerat som v�lst�ndsskapare, den hade ju st�rtat Europa in i en finansiell kris! De fallande priserna p� jordbruksprodukter som i sin tur ledde till fattigdom, arbetsl�shet och el�nde hade ett klart och tydligt samband med frihandeln.

Till yttermera visso hade andra l�nder - USA, Ryssland, Frankrike - redan �vergett frihandeln. Engelsm�nnen h�ll visserligen fast vid den, men de var ju ocks� osedvanligt fattiga. Var det d� r�tt att h�lla Sveriges d�rrar �ppna f�r utl�ndska plundrare att ber�va landet dess tillg�ngar? Det sades:

�Jag fr�gar! N�r Ryssland, Tyskland, Frankrike och delvis Norge, Danmark, Holland och Schweiz hafva skydd f�r landtmannaprodukter, �r det d� r�tt, att detta lilla land skall ensamt sakna det?�

Fattigdomen ans�gs i sin tur vara f�ruts�ttningen f�r socialismen. S�lunda, f�rklarade protektionisterna, skulle frihandeln: a) sl� ut den svenska industrin och det svenska jordbruket, b) uts�tta de svenska konsumenterna f�r skr�pvaror, c) f�rs�tta Sverige i ett tillst�nd av fattigdom och arbetsl�shet, vilket skulle d) alstra socialism.

Frihandlarnas argumentation Frihandlarna gick till motattack. Protektionismen, h�vdade de, var inget annat �n ett slags socialism. Ingrepp i produktionen h�mmade bara den svenska industrin. De f�retag som inte kunde konkurrera var inte livskraftiga, d�rf�r gjorde man dem och Sverige en bj�rntj�nst genom att h�lla dem under armarna. Om jordbruket inte kunde st� p� egna ben, skulle det d� f� kallas Sveriges modern�ring?

Dessutom st�llde sig frihandlarna p� de fattigas sida. Tullar skulle oundvikligen leda till dyrare livsmedel. �Sv�lttullar� blev ett g�ngbart begrepp. Och vad g�r fattiga, sv�ltande? De blir socialister! Frihandlarna beskyllde protektionisterna f�r att genom tullar driva de fattiga i famnen p� samh�llsuppl�sande krafter.

Harmonil�ran f�rsvarades med att krisen som s�dan inte var onaturlig, tv�rtom var den en del i den process som hela tiden p�g�r i en fri ekonomi, och ur vilken man kan l�sa ut var f�rb�ttringar b�r s�ttas in. P� ett s�tt var krisen till och med bra: genom den rensades de osunda investeringarna ut och gav plats f�r nya, friska.

Resultatet av ett inf�rande av tullar skulle allts� bli ungef�r det samma som frihandlarna blivit beskyllda f�r att �stadkomma: arbetsl�shet, fattigdom, samh�llsuppl�sande socialism.

H�ndelsef�rlopp i riksdagen Fr�gan om tullarnas vara eller icke vara dr�jde anm�rkningsv�rt l�nge med att komma upp p� riksdagsm�nnens dagordning. Protektionismen var p� frammarsch och fr�gan diskuterades flitigt i folkliga sammanhang. Likv�l togs den inte upp i valr�relsen 1884. �ret d�rp� pockade den p� uppm�rksamhet, och ytterligare ett �r senare utbr�t striden i riksdagen.

N�r fr�gan v�l togs upp, skedde det med besked. Ett febrilt debatterande i riksdagen, med tydliga markeringar �ven fr�n den frihandelsv�nliga regeringen, f�ljde. Att regeringen blandade sig i riksdagens arbete var mycket ovanligt och protektionisterna reagerade h�ftigt mot detta som de ans�g op�kallade ingripande.

1885 h�lls den f�rsta omr�stningen om inf�randet av spannm�lstullar, den murbr�cka som protektionisterna lanserade mot frihandelssystemet. F�rslaget avslogs i b�da riksdagens kamrar. F�ljande �r var protektionisterna n�got starkare, och fick sina spannm�lstullar antagna i andra kammaren. F�rsta kammaren avslog dock, och genom gemensam votering vann frihandlarna.

Tredje g�ngen, �r 1887, var kampen �nnu j�mnare. I f�rsta kammaren segrade frihandlarna med liten marginal, i andra protektionisterna med n�got st�rre. Dramatiken var enorm. Oscar II ber�ttar:

�Tvenne veteraner, den ene F.F. Carlson d�ende, den andra, Montgomery Cederhjelm, lam av gikt, l�to b�ra sig upp till voteringen. En av de f�rbittrade motst�ndarna mot deras �sikter aktade ej f�r rov att uttala sin �nskan, att debatterna m�tte genom hans och hans meningsfr�nders f�rsorg kunna utt�njas s� l�ngt och l�nge, att de b�da sjuklingarna, som avvaktade voteringens b�rjan i talmansrummet, m�tte d� under tiden!�

Fr�gan skulle avg�ras med gemensam votering. Det s�g p� f�rhand ut som protektionisterna skulle vinna denna. Innan man hunnit komma s� l�ngt besl�t dock d�varande kungen, Oscar II, att uppl�sa riksdagens andra kammare. Detta var ett helt exceptionellt ingripande fr�n kungligt h�ll, som av regenten sj�lv motiverades med att fr�gan var av f�r stor vikt f�r att avg�ras av politikerna: �Jag ans�g mig hava uppfyllt min plikt mot folk och land d� jag s�lunda l�t svenskarna, numera med fullt ut medveten k�nnedom om vad fr�gan g�llde, tr�ffa sitt val.�

Protektionisterna hamnade i en sv�r sits: �Protektionisterna, bland vilka m�nga var konservativa, gl�mde f�r �gonblicket i sin vrede, vad de eljest gemenligen s� g�rna ber�mde sig av att alltid minnas, n�ml: lojal tillgivenhet f�r konungen och aktning f�r hans beslut�, ber�ttar Oscar II.

Det p�f�ljande riksdagsvalet blev en milstolpe i svensk demokrati. F�r f�rsta g�ngen r�stade man p� m�nniskor som bundit sig att st� f�r vissa �sikter. Dessutom �verskuggade tullfr�gan alla andra fr�gor, varf�r detta val n�rmast blev en folkomr�stning. Med betoning p� folk: dubbelt s� m�nga gick till valurnorna denna g�ng j�mf�rt med tidigare val. Valdeltagandet lade sig p� en helt ny niv�, som det d�refter l�g kvar p�.

Frihandlarna vann stort detta val v�ren 1887: 136 frihandlare mot 85 protektionister blev den nya st�llningen i riksdagen. Den skarpa polariseringen i denna fr�ga var fullst�ndigt unik f�r Sverige, och en talare i riksdagen n�dgades g� tillbaka till striderna mellan hattar och m�ssor f�r att hitta en liknande situation. Den g�ngen ledde splittringen till uppror och el�nde. Ur denna insikt kom f�rslaget att tills�tta en utredning om tullfr�gan. Vissa tyckte att diskussionen sp�rat ur och att man beh�vde h�lla huvudet kallt i fr�gor av denna dignitet.

Det var dock f�r sent att j�mka; tullstriden hade nu n�tt en s�dan intensitet att den inte gick att hejda. Trots att statsministern, under urs�kter f�r sin inblandning i riksdagens angel�genheter, underst�dde f�rslaget avslogs det. Som en protektionistisk greve uttryckte saken: �Facklan t�nd l�r nog f� lof att brinna, till dess den brunnit ut och den ena eller andra �sigten blifvit tillbakatr�ngd.�

P� h�sten 1887 var det ordinarie riksdagsval. Protektionisterna ryckte fram n�got, till 97 ledam�ter, och dessutom tog de tillbaka majoriteten i f�rsta kammaren. En framryckning, men �nnu ingen majoritet, allts�. Inte f�rr�n det of�rutsedda intr�ffade: gjutaren O Larsson, ��ngk�ks-Olle�, p� frihandlarnas Stockholmslista, visade sig ha en skatteskuld p� 11 kronor och 58 �re. �verst�th�llar�mbetet kopplades in och kasserade enligt reglementet hela listan �ngk�ks-Olle stod p� och ersatte de 22 frihandlarna fr�n Stockholm med lika m�nga protektionister.

S�lunda fick protektionisterna majoritet i b�da kamrarna. Frihandlaren Carl Herslow tvingades summera: �Den l�nga kampen �r �ndad. Protektionisterna hafva intagit landet.�

F�ljder N�r frihandlarna slutligen f�rlorat avgick minist�ren Themptander och ersattes med en tullv�nlig regering ledd av den protektionistiske friherren Gillis Bildt (ja, f�rfader till Carl). �ret efter tullstriden, 1888, inf�rdes mycket riktigt livsmedelstullar. �ven j�rnhanteringen blev skyddad, liksom varugruppen �maskiner, redskap och verktyg�.

Det �r ganska sv�rt att utr�na vad inf�randet av tullar fick f�r egentlig verkan i Sverige. Eftersom �vriga l�nder i Europa ocks� f�rde en mer protektionistisk politik kan man t�nka sig att m�nga innovationer h�mmades d� deras hemmamarknader var f�r sm�. Samtidigt expanderade under 1890-talet verkstadsindustrin till f�ljd av flera banbrytande uppfinningar, och ledde till att industrin f�rm�dde m�tta hemmamarknaden samtidigt som exporten �kade.

Att protektionismen anammades i s� gott som hela Europa ledde givetvis ocks� till att utvecklingen blev likartad �verallt. Sverige kunde d�rf�r sv�rligen halka efter igen, eftersom hela kontinentens fram�tskridande fick samma typ av hinder. Dessutom steg priserna samtidigt som penningv�rdet f�ll, och tullarna blev allts� inte s� h�ga som man fruktat/avsett. Sammantaget tog protektionisterna detta som ett tecken p� en lyckad reform.

Och socialismen, hur gick det med den? Som frihandlarna f�rutsp�tt blev tullarna och deras sociala konsekvenser tacksamma angreppsm�l f�r en socialistisk r�relse. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti bildades 1889, och 1896 fick partiet sin f�rste ledamot, Hjalmar Branting, i riksdagen. Fr�n att inledningsvis ha varit ett parti under marxistisk influens utvecklades SAP till ett mer praktiskt arbetarparti, d�r sociala reformer stod h�gre i kurs �n proletariatets diktatur.

Tullfr�gans splittrande verkan upph�rde s� sm�ningom; lantmannapartiet �terf�renades 1885. Men socialismen hade gjort framsteg, det moderna partiv�sendet grundlagts, valdeltagandet blev st�rre, och Sverige var pl�tsligt ett modernt land.

L�stips: