Avhandlingspresentation: Våldets onda cirklar. Peter M Jansson (original) (raw)
2014
Område Area Schaktdjup Berörda FU-schakt Anläggningar/indikationer Åtgärd Kommentar A 250 m 2 2,2 m IX, X Brandlager, stolphål, lösfynd Schaktövervakning, kartering B 50 m 2 1,6 m XI Stensättning, brandlager, benkoncentrationer Slutundersökning, kartering Utvidgning av schakt C 65 m 2 0,8 m XIII, XIV Brandlager Slutundersökning, kartering Utvidgning av schakt Bilaga 5
Björnen i Ägget En vapengrav i Eds socken, Uppland och vendeltidens vapen med djurfiguriner
Fornvännen, 2005
Björnen i Ägget. En vapengrav i Eds socken. Uppland, och vendeltidens vapen med djurfiguriner. (The Bear in the Egg. A weapon grave in Etl parish, Uppland, and the weaponry with animal figurines i»f the Ventid Pcrij>d). Fornvännen 100. Stockluilin. Sianing from a previously unpublished 6th century AD weapon grave (SHM 27289) from Ed parish, Uppland, this paper has two main aims. One is to publish and date lhe grave and sketch its social context. The other is to collccl and present a small group of Scandinavian Vendel Period weaponry with animal figurines ((ith through Sth centuries) to which the grave's sword mounts belong. Jan Peder Lamm, Statens historiska museum. Box •S42H, SF.-i 14 H4 Sim kholm.
URSPRUNGSFOLK OCH RATTEN TILL SJÅLV-BESTÅMMANDE: Sjalvbestammandedoktrinen mot en ny mening?
Tidsskriftet Antropologi, 1996
Ulf Johansson Dahre: Indigenous peoples and the right to self-determination: selfdetermination towards a new meaning? The beginning of the last decade of the 20th century has seen the end of a distinet era in international relations. This era, encompassing the years 1945-1990, was the era of decolonization, in which self-determination was defined or understood in relation to decolonization in the third world. This era also brought a distinet definition of self-determination. Entitled to self-determination were the peoples of European overseas colonies. Minorities and indigenous peoples excluded. However, a redefinition, or an extension of the concept, is ocurring. It is likely that self-determination will become a legal right of indigenous peoples, but not explicitly recognizing secession, but a right to political and social participation within the existing States. In the transition from colonial to postcolonial contexts, self-determination is becoming a means of conflict resolutio...
Farlig förenkling : om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna
2010
Boken kritiserar förenklingar i det politiska samtalet där människor klumpas samman i kategoriska och grova kategorier. För det politiska partiet SD hamnar alla invandrare i en liknande kategori där deras individuella särdrag försvinner. För de sekulära humanisterna blir kritiken av all religion lätt onyanserad. Genom att framställa religion i motsats till upplysning bidrar diskursen till att misstänkliggöra särskilt de religioner som ses som mer exotiska som islam och judendom. Boken i innehåller också ett antal resonerande kapitel om det religiösa och sekulära språket som författaren hävdar inte är varandra uteslutande.
Politikens teser och vetenskapliga argument
1989
Utländska iakttagare har påpekat att svensk statskunskap har ett bekymmersamt förhållande till den politiska makten. Alldeles nyligen hävdade exempelvis Dag Anckar att det är berättigat att tala om en ... med rådande politiska ordningar och ett slags underförstått uppgående i en gemenskap vars konturer ogärna skall ifrågasättas. Konsekvenserna för den statsvetenskapliga forskningen av denna gemenskap borde utredas och analyseras, men ett problem i sammanhanget är givetvis att gemenskapen, samtidigt som den är ett forskningsobjekt, blir en psykologisk restriktion för strävanden att närma sig samma objekt. 1 Vi anser att Anckars utmaning bör tas på allvar, och även om vi inte skall uttala oss om våra egna psykologiska (och andra) restriktioner, vill vi här göra ett sådant försök till kritisk genomlysning av svensk statskunskap. Eftersom tanken är att detta skulle vara något som utmärker just svensk statskunskap, kan saken inte gärna handla om att forskningen ibland politiseras eller att vissa statsvetare uppträder som engagerade medborgare i den politiska debatten. I båda dessa avseenden ligger vi i Sverige nog långt efter Finland och inte minst föregångslandet USA. Vi är heller inte speciellt oroade över att våra forskningsresultat då och då visar sig vara politiskt relevanta eller att somliga av oss också bär på en politisk lidelse. Vi vill i stället lokalisera bekymret, som vi menar bör tas på allvar, till en kombination av två olika faktorer: 1) Svenska statsvetare är och har varit mer betrodda av statsmakten än kanske någon annan samhällsvetenskaplig disciplin. 2) Svenska statsvetare är generellt sett, dvs med hänsyn taget till alla underdiscipliner som sorterar inom statskunskapen, inte alltid tillräckligt professionella i rollen som samhällsforskare. Det är i sig inget större problem om vi är betrodda av den politiska makten som professionella statsvetare. Det är i alla händelser inget som vi kan göra något åt; det är ju statsmakten som betror oss. Problemet är i stället att de politiska maktahavarna sällan är kompetenta att avgöra om det vi gör verkligen håller professionell standard. Det är vi själva, inom professionen, som måste ha omdömet att klargöra när vi kan göra anspråk på att uppträda som företrädare för disciplinen eller när vi uttalar oss som mer eller mindre välinformerade lekmän. Om det vore så väl att professionen, dvs den debatt som kännetecknar vetenskapssamhället, stod för detta omdöme, skulle inte heller det utgöra något problem. Tyvärr är det dock så illa ställt, att merparten av de uppdrag som den politiska makten lägger ut på oss statsvetare resulterar i rapporter och utredningar som lever ett eget liv vid sidan av forskarsamhällets reguljära granskningsprocess. Det är den enskilde forskarens personliga omdöme som då fäller avgörandet. Det säger sig självt att detta är ett mycket bräckligt sätt att slå vakt om den egna professionen. Den kritiska granskning som är ett nödvändigt inslag i varje slags profession kunde inte gärna ges en svagare institutionell form.