Marcellus of Ancyra (original) (raw)

About DBpedia

Ο Μάρκελλος της Άγκυρας (θάνατος: 374 Κ.Χ.) ήταν επίσκοπος της Άγκυρας και ένας από τους επισκόπους που ήταν παρόντες στην Σύνοδο της Άγκυρας και στην Πρώτη Σύνοδο της Νίκαιας. Ήταν ισχυρός αντίπαλος του Αρειανισμού, αλλά κατηγορήθηκε ότι υιοθέτησε το αντίθετο άκρο του τροποποιημένου Σαβελλιανισμού. Καταδικάστηκε από ένα συμβούλιο των εχθρών του και εκδιώχθηκε από το ιερατικό του αξίωμα, αν και κατάφερε να επιστρέψει και να ζήσει ήσυχα όντας υπεύθυνος μίας μικρής συνάθροιση τα τελευταία χρόνια της ζωής του.

Property Value
dbo:abstract Ο Μάρκελλος της Άγκυρας (θάνατος: 374 Κ.Χ.) ήταν επίσκοπος της Άγκυρας και ένας από τους επισκόπους που ήταν παρόντες στην Σύνοδο της Άγκυρας και στην Πρώτη Σύνοδο της Νίκαιας. Ήταν ισχυρός αντίπαλος του Αρειανισμού, αλλά κατηγορήθηκε ότι υιοθέτησε το αντίθετο άκρο του τροποποιημένου Σαβελλιανισμού. Καταδικάστηκε από ένα συμβούλιο των εχθρών του και εκδιώχθηκε από το ιερατικό του αξίωμα, αν και κατάφερε να επιστρέψει και να ζήσει ήσυχα όντας υπεύθυνος μίας μικρής συνάθροιση τα τελευταία χρόνια της ζωής του. (el) Marcellus von Ancyra († 374) war Bischof von Ancyra im 4. Jahrhundert n. Chr. Marcellus von Ancyra trat zuerst auf dem Konzil von Nicaea 325 in Erscheinung, auf dem er gemeinsam mit dem orthodoxen Bischof Athanasius gegen die Arianer stritt. Aufgrund seiner scheinbar etwas ‚modalistisch‘ wirkenden Theologie der sogenannte ökonomischen Trinität, nach der Gott unteilbar sei, doch ‚Vater‘ (Schöpfer und Gesetzgeber), ‚Sohn‘ (Erlöser) und ‚Heiliger Geist‘ (die göttliche Gegenwart unter Menschen) drei zeitlich aufeinanderfolgende, abgestufte heilsgeschichtliche Erscheinungsformen bzw. ‚persona‘ der göttlichen Monas seien, der (in sich) schon differenzierten Einheit (eine einzige Hypostasis), bei welcher der Logos und der Geist bei und in Gott sind, wurde er auf einer Synode in Konstantinopel (wohl 336) als Häretiker von seinem Bischofsamt abgesetzt und verbannt. Wahrscheinlich auch deswegen, weil in Marcellus’ Heilsgeschichte der Logos nach seiner Menschwerdung und Erlösung der Welt wieder zu Gott zurückkehren und eingehen werde, die Herrschaft des auferstandenen Christus, in dessen ‚Fleisch‘ der Logos inkarniert hatte, mal ein Ende finden und der Logos sich von Christus trennen werde. Sein Nachfolger auf dem Bischofsstuhl wurde 336 Basilius von Ancyra. Nach dem Tode Konstantins des Großen 337 reiste er nach Ancyra zurück. Bei Marcellus starb also nicht Gott selber in Christus, wie beim Modalismus des Noet oder wohl Sabellius, der die volle Gottheit des Sohnes behauptete und dabei zwecks Wahrung des Monotheismus zu Positionen gelangte, die auf eine Identität von Vater und Sohn hinausliefen, da sie lediglich je nach Situation unterschiedliche Seinsweisen (‚modi‘) des einen Gottes darstellten, zwischen denen keine reale Differenz bestände. Nachdem Marcellus auf seinen Bischofsstuhl in Ancyra zurückgekehrt war, kam es dort zu Unruhen und Kaiser Constantius II., damals oströmischer Kaiser, verbannte ihn noch 337 erneut. So reiste Marcellus zunächst ins Exil nach Rom, das im Herrschaftsbereich von Kaiser Constans lag, Bruder wie Rivale von Constantius II. Dort wandte sich Marcellus an Julius, den Bischof von Rom, der ihn nach einem schriftlichen Bekenntnis von Marcellus zu seiner Theologie als orthodox anerkannte und fortan unterstützte. Eine Bischofsversammlung in Rom rehabilitierte Marcellus Ende des Jahres 340. 342/43 wurde seine Anerkennung innerhalb der westlichen Kirche auf dem Konzil von Serdica bestätigt. 345 wurde in Sirmium sein Schüler Photinus angeklagt, der ähnliche theologische Positionen vertrat wie Marcellus. Marcellus unterstützte ihn und verlor somit auch das Vertrauen des Athanasius, mit dem er einst gemeinsam gegen die Arianer gestritten hatte. Er erlangte sein Bistum nicht wieder und starb 374. Nach seinem Tode wurden seine Lehren auf dem Ersten Konzil von Konstantinopel 381 endgültig verurteilt. (de) Marcelo de Ancira (m. c. 374) obispo y teólogo, amigo y partidario acérrimo de Atanasio. Fue uno de los obispos presentes en los Concilio de Ancira (314) y de Nicea.​ En el Concilio de Nicea (en 325), Marcelo de Ancira combatió, junto al obispo ortodoxo Atanasio, a los arrianos, incluso a los reconvertidos. Pocos años después del Concilio de Nicea, Marcelo escribió un libro contra Asterio, una figura prominente en el grupo que apoyó a Arrio. En este trabajo que se conserva solo fragmentariamente, fue acusado de mantener que la Trinidad de personas en la Deidad no era sino una dispensación transitoria. En el primer Concilio de Tiro (335) convocado por Constantino I, fueron readmitidos los arrianos y condenados Atanasio y Marcelo de Ancira.​ Fue depuesto en el Sínodo de Constantinopla (336) por su intransigencia y sus ideas teológicas de cariz sabelianista. En realidad Marcelo era simplemente antiorigeniano y se atenía a la terminología bíblica en cuestiones cristológicas. En el Concilio de Antioquia (344) fue repuesto y nuevamente desterrado en el 347. (es) Marcellus of Ancyra (Greek: Μάρκελλος Άγκυρας, died c. 374) was a Bishop of Ancyra and one of the bishops present at the Council of Ancyra and the First Council of Nicaea. He was a strong opponent of Arianism, but was accused of adopting the opposite extreme of modified Sabellianism. He was condemned by a council of his enemies and expelled from his see, though he was able to return there to live quietly with a small congregation in the last years of his life. He is also said to have destroyed the temple of Zeus Belos at Apamea. (en) Marcellus dari Ancyra adalah seorang uskup di Ancyra pada tahun 374. Ia termasuk ke dalam golongan atau kelompok yang mendukung Pengakuan Iman Nicea. (in) Marcel d'Ancyre (285–374) est évêque d’Ancyre, en Galatie. Il est un des pères du premier concile de Nicée, où il combat les ariens, au même titre qu'Athanase d'Alexandrie. En 335, au concile de Tyr, face aux Eusébiens qui minimisent les conséquences de l'"homoousios" de Nicée, il refuse de voir des distinctions réelles dans la divinité, les assimilant au polythéisme. « En privant le Logos de toute réalité substantielle, il faisait finalement du Père le sujet de l'Incarnation ». Déposé en 336, il est condamné en Orient dès 341 comme proche de la doctrine de Sabellius, puis en Occident à partir de 345. Sa pensée se rapprochant du sabellianisme, considéré comme peu dangereux par Rome, il est déclaré rétabli sur son siège en 353 par le pape Jules Ier. Des fragments de ses écrits (Clavis Patrum Græcorum 2800-2806) ont été conservés, en particulier par un de ses opposants, Eusèbe de Césarée. Acace de Césarée, successeur d'Eusèbe, écrivit contre lui un Contra Marcellum dont des fragments nous sont parvenus dans l’œuvre d'Épiphane de Salamine. (fr) Marcello d'Ancira (285 circa – 374 circa) è stato un vescovo e scrittore greco antico di Ancira, in vari periodi tra il 320 e il 353. (it) Marcellus van Ancyra (ca. 285 - 374) was bisschop van Ancyra in Galatië. Ancyra heette later Angora en sinds 1930 Ankara, de hoofdstad van Turkije. Marcellus trad tijdens het eerste concilie van Nicaea in 325 samen op met Athanasius tegen het arianisme. Uit apologetische geschriften van Epiphanius van Salamis is ook overgeleverd dat Marcellus actief ten strijde trok tegen de ariaan . Omdat Marcellus in zijn anti-ariaanse geschriften blijk gaf van monarchianistische denkbeelden, werd hij tijdens de synode van Antiochië in 341 op verdenking van sabellianisme door Eusebius van Nicomedia aan de tand gevoeld. De synode veroordeelde hem wegens ketterij en vervolgens werd Marcellus door keizer Constantius II verbannen. Hierop trok Marcellus naar Rome, waar hij paus Julius I kon overtuigen van de juistheid van zijn opvattingen. Deze visie werd bevestigd op het turbulente concilie van Sardica in 342/343. Het kwam pas tot een hernieuwd conflict, toen Marcellus zijn leerling Photinus van Sirmium in 345 verdedigde tegen de aanvallen op diens monarchianisme, waarmee Photinus teruggreep op de denkbeelden van zowel Marcellus als Paulus van Samosata. Marcellus van Ancyra werd daarop opnieuw door de keizer verdreven, mogelijk meer vanwege zijn anti-arianisme dan vanwege zijn Sabellianisme. Op de synode van Arles in 353 en de anti-Niceaanse synode van Milaan in 355 werd Marcellus vanwege datzelfde anti-arianisme samen met Athanasius veroordeeld. Hoewel het omstreden sabellianisme van Marcellus de verhouding tot Athanasius vertroebelde, accepteerde deze laatste de toelichting van de Marcellianen op hun geloofsbelijdenis. De veroordeling van de sabellianistische leer van Marcellus vond definitief plaats op het concilie van Constantinopel in 381. In verband met Marcullus' leer werd tijdens dit concilie aan de belijdenis van Nicea toegevoegd: 'wiens rijk geen einde zal hebben'. (nl) Marceli z Ancyry, (łac.) Marcellinus episcopus Ancyranus (zm. ok. 374) – biskup Ancyry (późniejsza Ankara) w Galacji w Azji Mniejszej. Marceli był zdecydowanym przeciwnikiem arianizmu, występując przeciw niemu na I Soborze Nicejskim, a później walcząc gorliwie o ortodoksję chrześcijańską u boku św. Atanazego. W swojej gorliwości w zwalczaniu arianizmu posunął się aż do przyjęcia w swoim Piśmie polemicznym (ok. 334 r.) pozycji sabeliańskich, za co został złożony z urzędu biskupiego (336 r.) i skazany na wygnanie. Jego ortodoksyjność uznał synod rzymski z 340 r. oraz synod w Sardyce z 343/344 r., ale ostatecznie potępił go Sobór konstantynopolitański I z 381 r. Z dzieł Marcelego znamy: Wyznanie wiary (zachowane u Epifaniusza z Salaminy), O świętym Kościele przekazane pod imieniem Antyma z Nikomedii oraz pseudoatanazjańskie O wcieleniu i przeciw arianom, które też prawdopodobnie jest jego autorstwa. Marceli twierdził, argumentując to Pismem Świętym, że Bóg jest duchem oraz niepodzielną Jednością. Słowo, czyli Logos, było w Bogu jako immanentny Rozum, który był z Nim tożsamy. W ten sposób zwalczał więc koncepcję Logosu jako osobnej hipostazy, bo według niego groziłoby to rozbiciem jedności i prowadziłoby do politeizmu. Logos w stworzeniu i objawieniu uzewnętrznił się jako czynna energia Boga. Jego wyjście od Boga (Marceli twierdzi, że nie można mówić o zrodzeniu) jest rozprzestrzenieniem się lub rozszerzaniem się boskiej Monady, która w momencie stworzenia i wcielenia staje się diadą, ale nie ulega podziałowi, a w momencie zesłania Ducha Świętego - triadą. Przy końcu czasów Logos i Duch Święty wrócą do Boga-Monady i Bóg znów stanie się Jednością. Uczniem Marcelego był biskup Sirmium Fotyn. (pl) Marcellus, biskop av Ancyra i Galatien, uppträdde på kyrkomötet i Nicaea 325 som ivrig försvarare av Sonens väsensenhet med Fadern (homousi), vilken av Arius blivit förnekad. Men då Marcellus sedermera i en (mestadels förlorad) skrift även bekämpade arianismen, råkade han själv ut i olyckliga teologiska spekulationer (sabellianskt färgad treenighetslära) och blev avsatt på en synod i Konstantinopel 336. (Hans anhängare i Ancyra, marcellianerna, höll emellertid fortfarande troget fast vid honom och sökte genom en beskickning till Athanasius rättfärdiga sig själva och sin lärofader). Biskop Eusebios av Caesarea erhöll därjämte uppdrag att vederlägga honom, vilket skedde i 2 böcker med titeln "Contra Marcellum". I Västerlandet lyckades Marcellus bli förklarad för renlärig, på synoden i Rom 340 och i Sardica 343. Men hans lärjunge Fotinos mer öppet uttalade villoläror kastade sin skugga även över Marcellus, så att också den västerländska kyrkan måste låta honom falla. Han fördömdes av biskop Darasus omkring 380 och i Konstantinopel 381. Han var då redan död (omkring 374). (sv) Marcelo de Ancira (? - ca. 374) foi um dos bispos presentes nos Concílios de Ancira e no Primeiro Concílio de Niceia. Ele foi o forte opositor do arianismo, mas foi acusado de adotar também uma visão herética, uma modificação extrema do sabelianismo. Ele foi condenado por um concílio dominado por seus oponentes e expulso de sua sé episcopal, embora ele tenha voltado para lá para viver em paz com uma pequena congregação nos anos finais de sua vida. (pt) Марке́лл Анки́рский (греч. Μάρκελλος ὁ Ἀγκύρας; до 285 — ок. 374) — византийский богослов, епископ Анкирский, участник Анкирского и Никейского соборов. Сторонник Афанасия Великого в арианском споре. Был обвинён своими противниками в савеллианстве и изгнан из своей епархии в 336 году. Почти 40 лет после этого духовенство Анкиры сохраняло верность своему прежнему епископу. Афанасий и епископы западной части Римской империи поддерживали в эти годы Маркелла, тогда как на востоке часть епископов считала его еретиком. Его немногочисленные последователи были известны как маркеллиане. Начиная с XVII века Маркелл Анкирский интересовал историков христианства, привлечённых его оригинальной богословской концепцией и значительной ролью в богословских спорах IV века. Фрагменты трудов Маркелла изданы на немецком и английском языках. Учение Маркелла известно также из написанных против него полемических трактатов Евсевия Кесарийского. (ru) Маркел Анкірський (пом. близько 374 р.) - богослов, єпископ Анкіри (нині Анкара, Туреччина), учасник Анкірського та Першого Нікейського собору. Був рішучим противником аріанства. Але згодом його звинувачували в прийнятті протилежної крайності, дещо видозміненої форми савелліанства. В результаті Маркела позбавили єпископства, хоча пізніше він зміг в певній мірі реабілітуватися. (uk)
dbo:wikiPageExternalLink https://web.archive.org/web/20081026094625/http:/www.fourthcentury.com/index.php/marcellus-intro/ http://www.documentacatholicaomnia.eu/30_20_0280-0350-_Marcellus_Ancyranus.html
dbo:wikiPageID 1914667 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength 8070 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID 1093779393 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink dbr:Rome dbr:Bishop dbr:Apokatastasis dbc:Year_of_birth_unknown dbr:Constantinople dbr:Constantius_II dbr:Christ dbr:Christian_universalism dbr:God dbr:Gospel_of_John dbr:Antioch dbr:Basil_of_Ancyra dbc:Bishops_of_Ancyra dbr:Pope_Julius_I dbr:Trinity dbr:J._W._Hanson dbr:Ancient_Greek dbr:Expository_Times dbr:First_Council_of_Nicaea dbr:The_Journal_of_Theological_Studies dbr:Arianism dbc:4th-century_bishops_in_Roman_Anatolia dbr:Zeitschrift_für_Antikes_Christentum dbc:374_deaths dbr:Asterius_the_Sophist dbr:Holy_Ghost dbr:Sabellianism dbr:Universalist_Church_of_America dbr:Incarnate dbr:Eusebius dbr:Eusebius_of_Nicomedia dbr:First_Council_of_Constantinople dbr:First_Epistle_to_the_Corinthians dbr:First_Synod_of_Tyre dbr:Photinus dbr:Eusebius_of_Caesarea dbr:Council_of_Ancyra dbr:Bishop_of_Ancyra dbr:Macrostich
dbp:wikiPageUsesTemplate dbt:Clarifyme dbt:Authority_control dbt:Reflist dbt:Short_description
dcterms:subject dbc:Year_of_birth_unknown dbc:Bishops_of_Ancyra dbc:4th-century_bishops_in_Roman_Anatolia dbc:374_deaths
gold:hypernym dbr:Bishops
schema:sameAs http://viaf.org/viaf/37711435
rdf:type owl:Thing yago:WikicatBishopsOfAncyra dbo:Cleric yago:WikicatRomanCatholicBishops yago:Bishop109857200 yago:CausalAgent100007347 yago:Clergyman109927451 yago:Leader109623038 yago:LivingThing100004258 yago:Object100002684 yago:Organism100004475 yago:Person100007846 yago:PhysicalEntity100001930 yago:Priest110470779 yago:YagoLegalActor yago:YagoLegalActorGeo yago:SpiritualLeader109505153 yago:Whole100003553 yago:Wikicat4th-centuryBishops
rdfs:comment Ο Μάρκελλος της Άγκυρας (θάνατος: 374 Κ.Χ.) ήταν επίσκοπος της Άγκυρας και ένας από τους επισκόπους που ήταν παρόντες στην Σύνοδο της Άγκυρας και στην Πρώτη Σύνοδο της Νίκαιας. Ήταν ισχυρός αντίπαλος του Αρειανισμού, αλλά κατηγορήθηκε ότι υιοθέτησε το αντίθετο άκρο του τροποποιημένου Σαβελλιανισμού. Καταδικάστηκε από ένα συμβούλιο των εχθρών του και εκδιώχθηκε από το ιερατικό του αξίωμα, αν και κατάφερε να επιστρέψει και να ζήσει ήσυχα όντας υπεύθυνος μίας μικρής συνάθροιση τα τελευταία χρόνια της ζωής του. (el) Marcellus of Ancyra (Greek: Μάρκελλος Άγκυρας, died c. 374) was a Bishop of Ancyra and one of the bishops present at the Council of Ancyra and the First Council of Nicaea. He was a strong opponent of Arianism, but was accused of adopting the opposite extreme of modified Sabellianism. He was condemned by a council of his enemies and expelled from his see, though he was able to return there to live quietly with a small congregation in the last years of his life. He is also said to have destroyed the temple of Zeus Belos at Apamea. (en) Marcellus dari Ancyra adalah seorang uskup di Ancyra pada tahun 374. Ia termasuk ke dalam golongan atau kelompok yang mendukung Pengakuan Iman Nicea. (in) Marcello d'Ancira (285 circa – 374 circa) è stato un vescovo e scrittore greco antico di Ancira, in vari periodi tra il 320 e il 353. (it) Marcelo de Ancira (? - ca. 374) foi um dos bispos presentes nos Concílios de Ancira e no Primeiro Concílio de Niceia. Ele foi o forte opositor do arianismo, mas foi acusado de adotar também uma visão herética, uma modificação extrema do sabelianismo. Ele foi condenado por um concílio dominado por seus oponentes e expulso de sua sé episcopal, embora ele tenha voltado para lá para viver em paz com uma pequena congregação nos anos finais de sua vida. (pt) Маркел Анкірський (пом. близько 374 р.) - богослов, єпископ Анкіри (нині Анкара, Туреччина), учасник Анкірського та Першого Нікейського собору. Був рішучим противником аріанства. Але згодом його звинувачували в прийнятті протилежної крайності, дещо видозміненої форми савелліанства. В результаті Маркела позбавили єпископства, хоча пізніше він зміг в певній мірі реабілітуватися. (uk) Marcellus von Ancyra († 374) war Bischof von Ancyra im 4. Jahrhundert n. Chr. Marcellus von Ancyra trat zuerst auf dem Konzil von Nicaea 325 in Erscheinung, auf dem er gemeinsam mit dem orthodoxen Bischof Athanasius gegen die Arianer stritt. Aufgrund seiner scheinbar etwas ‚modalistisch‘ wirkenden Theologie der sogenannte ökonomischen Trinität, nach der Gott unteilbar sei, doch ‚Vater‘ (Schöpfer und Gesetzgeber), ‚Sohn‘ (Erlöser) und ‚Heiliger Geist‘ (die göttliche Gegenwart unter Menschen) drei zeitlich aufeinanderfolgende, abgestufte heilsgeschichtliche Erscheinungsformen bzw. ‚persona‘ der göttlichen Monas seien, der (in sich) schon differenzierten Einheit (eine einzige Hypostasis), bei welcher der Logos und der Geist bei und in Gott sind, wurde er auf einer Synode in Konstantinopel (wo (de) Marcelo de Ancira (m. c. 374) obispo y teólogo, amigo y partidario acérrimo de Atanasio. Fue uno de los obispos presentes en los Concilio de Ancira (314) y de Nicea.​ En el Concilio de Nicea (en 325), Marcelo de Ancira combatió, junto al obispo ortodoxo Atanasio, a los arrianos, incluso a los reconvertidos. En el primer Concilio de Tiro (335) convocado por Constantino I, fueron readmitidos los arrianos y condenados Atanasio y Marcelo de Ancira.​ En el Concilio de Antioquia (344) fue repuesto y nuevamente desterrado en el 347. (es) Marcel d'Ancyre (285–374) est évêque d’Ancyre, en Galatie. Il est un des pères du premier concile de Nicée, où il combat les ariens, au même titre qu'Athanase d'Alexandrie. En 335, au concile de Tyr, face aux Eusébiens qui minimisent les conséquences de l'"homoousios" de Nicée, il refuse de voir des distinctions réelles dans la divinité, les assimilant au polythéisme. « En privant le Logos de toute réalité substantielle, il faisait finalement du Père le sujet de l'Incarnation ». (fr) Marceli z Ancyry, (łac.) Marcellinus episcopus Ancyranus (zm. ok. 374) – biskup Ancyry (późniejsza Ankara) w Galacji w Azji Mniejszej. Marceli był zdecydowanym przeciwnikiem arianizmu, występując przeciw niemu na I Soborze Nicejskim, a później walcząc gorliwie o ortodoksję chrześcijańską u boku św. Atanazego. W swojej gorliwości w zwalczaniu arianizmu posunął się aż do przyjęcia w swoim Piśmie polemicznym (ok. 334 r.) pozycji sabeliańskich, za co został złożony z urzędu biskupiego (336 r.) i skazany na wygnanie. Jego ortodoksyjność uznał synod rzymski z 340 r. oraz synod w Sardyce z 343/344 r., ale ostatecznie potępił go Sobór konstantynopolitański I z 381 r. Z dzieł Marcelego znamy: Wyznanie wiary (zachowane u Epifaniusza z Salaminy), O świętym Kościele przekazane pod imieniem Antyma z Ni (pl) Marcellus van Ancyra (ca. 285 - 374) was bisschop van Ancyra in Galatië. Ancyra heette later Angora en sinds 1930 Ankara, de hoofdstad van Turkije. Marcellus trad tijdens het eerste concilie van Nicaea in 325 samen op met Athanasius tegen het arianisme. Uit apologetische geschriften van Epiphanius van Salamis is ook overgeleverd dat Marcellus actief ten strijde trok tegen de ariaan . (nl) Marcellus, biskop av Ancyra i Galatien, uppträdde på kyrkomötet i Nicaea 325 som ivrig försvarare av Sonens väsensenhet med Fadern (homousi), vilken av Arius blivit förnekad. Men då Marcellus sedermera i en (mestadels förlorad) skrift även bekämpade arianismen, råkade han själv ut i olyckliga teologiska spekulationer (sabellianskt färgad treenighetslära) och blev avsatt på en synod i Konstantinopel 336. (Hans anhängare i Ancyra, marcellianerna, höll emellertid fortfarande troget fast vid honom och sökte genom en beskickning till Athanasius rättfärdiga sig själva och sin lärofader). Biskop Eusebios av Caesarea erhöll därjämte uppdrag att vederlägga honom, vilket skedde i 2 böcker med titeln "Contra Marcellum". I Västerlandet lyckades Marcellus bli förklarad för renlärig, på synoden i Rom 34 (sv) Марке́лл Анки́рский (греч. Μάρκελλος ὁ Ἀγκύρας; до 285 — ок. 374) — византийский богослов, епископ Анкирский, участник Анкирского и Никейского соборов. Сторонник Афанасия Великого в арианском споре. Был обвинён своими противниками в савеллианстве и изгнан из своей епархии в 336 году. Почти 40 лет после этого духовенство Анкиры сохраняло верность своему прежнему епископу. Афанасий и епископы западной части Римской империи поддерживали в эти годы Маркелла, тогда как на востоке часть епископов считала его еретиком. Его немногочисленные последователи были известны как маркеллиане. (ru)
rdfs:label Marcellus von Ancyra (de) Μάρκελλος της Άγκυρας (el) Marcelo de Ancira (es) Marcellus dari Ancyra (in) Marcel d'Ancyre (fr) Marcello di Ancira (it) Marcellus of Ancyra (en) Marcellus van Ancyra (nl) Marceli z Ancyry (pl) Marcelo de Ancira (pt) Маркелл Анкирский (ru) Marcellus av Ancyra (sv) Маркел Анкірський (uk)
owl:sameAs freebase:Marcellus of Ancyra http://viaf.org/viaf/37711435 yago-res:Marcellus of Ancyra http://d-nb.info/gnd/118730827 http://d-nb.info/gnd/105549460X http://d-nb.info/gnd/1089722222 http://d-nb.info/gnd/153716517 http://d-nb.info/gnd/172829151 http://viaf.org/viaf/268828028 http://viaf.org/viaf/286597843 http://viaf.org/viaf/459159233916503370226 wikidata:Marcellus of Ancyra http://data.bibliotheken.nl/id/thes/p121361071 dbpedia-bg:Marcellus of Ancyra dbpedia-da:Marcellus of Ancyra dbpedia-de:Marcellus of Ancyra dbpedia-el:Marcellus of Ancyra dbpedia-es:Marcellus of Ancyra dbpedia-fr:Marcellus of Ancyra dbpedia-hu:Marcellus of Ancyra dbpedia-id:Marcellus of Ancyra dbpedia-it:Marcellus of Ancyra dbpedia-nl:Marcellus of Ancyra dbpedia-pl:Marcellus of Ancyra dbpedia-pt:Marcellus of Ancyra dbpedia-ru:Marcellus of Ancyra dbpedia-sv:Marcellus of Ancyra dbpedia-tr:Marcellus of Ancyra dbpedia-uk:Marcellus of Ancyra https://global.dbpedia.org/id/4ifPq
prov:wasDerivedFrom wikipedia-en:Marcellus_of_Ancyra?oldid=1093779393&ns=0
foaf:isPrimaryTopicOf wikipedia-en:Marcellus_of_Ancyra
is dbo:wikiPageWikiLink of dbr:Metropolis_of_Ancyra dbr:Apostles'_Creed dbr:Patristics dbr:Unitarianism dbr:Valentinianism dbr:De_Viris_Illustribus_(Jerome) dbr:Desecration dbr:List_of_people_excommunicated_by_the_Catholic_Church dbr:Timothy_of_Constantinople dbr:Council_of_Serdica dbr:Ankara dbr:Arian_controversy dbr:Basil_of_Ancyra dbr:Paul_I_of_Constantinople dbr:Stephen_I_of_Antioch dbr:Panarion dbr:Catholicity dbr:Later_Roman_Empire dbr:374 dbr:First_Council_of_Nicaea dbr:Asterius_of_Cappadocia dbr:Councils_of_Sirmium dbr:Acacius_of_Caesarea dbr:Hermetica dbr:Gregory_of_Nyssa dbr:Marcellus_(name) dbr:Valentinus_(Gnostic) dbr:Old_Roman_Symbol dbr:Eusebius dbr:Eusebius_of_Nicomedia dbr:Exhortation_to_the_Greeks dbr:Naissus_(see) dbr:Photinus dbr:Nontrinitarianism dbr:Synod_of_Ancyra
is foaf:primaryTopic of wikipedia-en:Marcellus_of_Ancyra