| dbo:abstract |
Die Wiener Porzellanmanufaktur (Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique) war eine Porzellanmanufaktur in Wien-Alsergrund, die 1718 gegründet wurde und bis 1864 bestand; sie war nach Meißen die zweitälteste Porzellanmanufaktur Europas. (de) Vienna porcelain is the product of the Vienna Porcelain Manufactory (German: Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique), a porcelain manufacturer in Alsergrund in Vienna, Austria. It was founded in 1718 and continued until 1864. The firm was Europe's second-oldest porcelain factory after Meissen porcelain, and for 25 years the two remained the only European producers. Initially it was a private enterprise, founded by Claude du Paquier, an official of the Viennese Imperial court, but in 1744 it was rescued from financial difficulties when bought by the Empress Maria Theresa, and thereafter remained an asset of the emperors. The wares from the earlier, private period before 1744 are the most sought-after today, if only because production was lower and so the pieces are much more rare. These are often called Du Paquier porcelain from the Du Paquier factory. The other high point, "perhaps the factory's most glamorous period", was from 1784 to 1805 when a variety of innovative wares in broadly Neoclassical styles were produced, then with Sèvres porcelain the main influence. Wares were used as diplomatic gifts by the emperors, and exports to Turkey were significant. (en) La Manifattura imperiale di porcellane di Vienna (in tedesco: Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique) fu una manifattura di porcellane con sede a Vienna, esistita dal 1718 al 1864. (it) Wiener Porzellanmanufaktur var en porslinstillverkare 1718-1884, belägen i Wien, Österrike. Wienfabriken anlades 1718 och blev därmed Europas andra fabrik, näst efter Meissenfabriken att tillverka äkta porslin. Grundaren var nederländaren . Som medhjälpare hade han , en i fråga om råmaterial välorienterad porslinskeramiker, samt målaren och förgyllaren . Båda hade tidigare arbetat i Meissen. Redan 1720 återvände Stölzer till Meissen, medan Christoph Konrad Hunger flyttade vidare till Venedig. Paquier drev fabriken som ett privat företag fram till 1744, då den såldes till österrikiska staten. Som statlig fabrik börjades dess glansperiod, och en rad skickliga keramiker anställdes. Sjuårskriget innebar en nedgång för fabriken, som vid fredsslutet var konkursmässig. Ledningen hade nu övertagits av , som kom att leda Wienfabriken in i en ny glansperiod, och gjorde Wienfabriken till Europas främsta porslinsfabrik. Under 1800-talet förlorade fabriken dock snabbt betydelse och nedlades efter regeringsbeslut 1884. (sv) |
| rdfs:comment |
Die Wiener Porzellanmanufaktur (Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique) war eine Porzellanmanufaktur in Wien-Alsergrund, die 1718 gegründet wurde und bis 1864 bestand; sie war nach Meißen die zweitälteste Porzellanmanufaktur Europas. (de) La Manifattura imperiale di porcellane di Vienna (in tedesco: Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique) fu una manifattura di porcellane con sede a Vienna, esistita dal 1718 al 1864. (it) Vienna porcelain is the product of the Vienna Porcelain Manufactory (German: Kaiserlich privilegierte Porcellain Fabrique), a porcelain manufacturer in Alsergrund in Vienna, Austria. It was founded in 1718 and continued until 1864. (en) Wiener Porzellanmanufaktur var en porslinstillverkare 1718-1884, belägen i Wien, Österrike. Wienfabriken anlades 1718 och blev därmed Europas andra fabrik, näst efter Meissenfabriken att tillverka äkta porslin. Grundaren var nederländaren . Som medhjälpare hade han , en i fråga om råmaterial välorienterad porslinskeramiker, samt målaren och förgyllaren . Båda hade tidigare arbetat i Meissen. Redan 1720 återvände Stölzer till Meissen, medan Christoph Konrad Hunger flyttade vidare till Venedig. Paquier drev fabriken som ett privat företag fram till 1744, då den såldes till österrikiska staten. Som statlig fabrik börjades dess glansperiod, och en rad skickliga keramiker anställdes. Sjuårskriget innebar en nedgång för fabriken, som vid fredsslutet var konkursmässig. Ledningen hade nu övertagit (sv) |
