twieë - Wiktionary (original) (raw)

twieë /tw̥ìæ̯̈/

  1. 't alik getal (2) det tössen ein (1) en drie (3) ligk, bie 't törve: "II"

Aafbraeking

Aafleijinge

Verwantje wäörd

Zagswies

mannelik vrouwelik ónziejig predikatief
radikaal liaison radikaal liaison
houftèlwaord sjrif twei twein twieë
IPA /tw̥ɛ́i̯/ /tw̥ɛ́i̯n/ /tw̥ìæ̯̈/
rangtèlwaord sjrif twieëdjeangerdje twieëdjenangerdje twieëdjeangerdje twieëdjeangerdje twieëds
IPA /tw̥ìæ̯̈ɟe//áŋə̽rɟə/ /tw̥ìæ̯̈ɟen//áŋə̽rɟən/ /tw̥ìæ̯̈ɟe//áŋə̽rɟə/ /tw̥ìæ̯̈ɟe//áŋə̽rɟə/ /tw̥ìæ̯̈d̥s/ /tw̥ìæ̯̈dz/
kieërtèlwaord sjrif dobbeledöbbele dobbelendöbbelen dobbeldöbbel dobbeldöbbel dobbeldöbbeldobbelt
IPA /dɒbə̽lə//dœbə̽lə/ /dɒbə̽lən//dœbə̽lən/ /dɒbəl//dœbəl/ /dɒbəl//dœbəl/ /dɒbəl//dœbəl/
/dɒbəl̥t/ /dɒbəld/
biewäördelik sjrif twieëdjens
IPA /tw̥ìæ̯̈ɟen̥s/ /tw̥ìæ̯̈ɟenz/
Internasjenaal: 2(en:) Arabisch: اثنان(ar:) Bengaals: দুই(bn:) Bölgaars: два(bg:) Cherokee: ᏔᎵ(chr:) Frans: deux(fr:) Gotisch: 𐍄𐍅𐌰𐌹(got:) Grieks (nuuj): δυο(el:), δύο(el:) Hindi: दो(hi:) Ieslandjs: tveir(is:) m, tvær(is:) v, tvö(is:) ó Ingels: two(en:) Japans: (ja:) Koreaans: (ko:), (ko:), (ko:) Litouws: du(lt:) m, dvi(lt:) v Luuksembörgs: zwee Macedonisch: два(mk:) Mongools: хоёр(mn:) Nederlandjs: twee Oekraïens: два(uk:) Pruus: zwei, zwo Remeens: doi(ro:) Russisch: два(ru:) Servisch: два(sr:), dva(sr:) Sjekkisch: dva(cs:) Sjinees: (zh:), (zh:) Sloveens: dva(sl:) Slowaaks: dva(sk:) Spaans: dos Tagalog: dalawa(tl:) Volapük: tel(vo:) Witrussisch: два(be:) Zuudmarkizaans: úa(mqm:) Zweeds: två(sv:)

twieë v /tw̥ìæ̯̈/

  1. 't getal "2" (ouch es puntj of siefer)

Aafbraeking

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif twieë twieëjes
IPA /tw̥ìæ̯̈/ /tw̥ìæ̯̈jes/ /tw̥ìæ̯̈jez/
dim. sjrif
IPA
Frans: deux m Ingels: two Luuksembörgs: Zwee v Nederlandjs: twee v Pruus: Zwei v Spaans: dos m Zweeds: tvåa g