klocka - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av klocka | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | klocka | klockan | klockor | klockorna |
| Genitiv | klockas | klockans | klockors | klockornas |
klocka på ett torn
klocka
- uttal: ˈklɔ̀ka
- tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital)
Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.
Varianter: kluka (orsamål)
Synonymer: ur
Meronymer: minutvisare, sekundvisare, timvisare, urtavla
Sammansättningar: armbandsklocka, golvklocka, guldklocka, klocktorn, köksklocka, moraklocka, schackklocka, silverklocka, stationsklocka, väggklocka, äggklocka - (i frågor om vilken tid det är) tid, klockslag
Vet ni vad klockan är?
Grammatik: Refereras ibland till med pronomenet hon. - oftast konformigt metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud vid påverkan
Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck.
Jämför: skälla, bjällra
Sammansättningar: blåklocka, cykelklocka, dörrklocka, klockmalva, klockringning, klockspel, klockstapel, klocktorn, klockväxt, kyrkklocka, ringklocka, skeppsklocka, slagklocka, ängsklocka
Se även: kläpp - (främst i ett fåtal sammansättningar) oftast konformigt föremål öppet nere och stängt uppe med annan uppgift än att frambringa ljud
Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt.
Sammansättningar: dykarklocka, gasklocka, klockkurva - (digitalteknik) klocksignal
Sammansättningar: klockcykel, klockfrekvens
Besläktade ord: klockad
Etymologi: Sedan fornsvenska klukka, klokka, ett medeltida lån av latinska clocca, ”(kyrk)klocka”, även ”kåpa” (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.
Besläktade ord: klockare
Sammansättningar: klockradio, klockslag, väckarklocka
tidmätare
- azerbajdzjanska: saat (az)
- bokmål: klokke (no) mf, ur (no) n
- bosniska: sat m
- danska: ur (da) n
- engelska: clock (en), watch (en)
- esperanto: horloĝo
- finska: kello (fi)
- franska: horloge (fr) f, montre (fr) f
- indonesiska: jam (id)
- isländska: úr (is), klukka (is) f
- italienska: orologio (it)
- japanska: 時計 (ja)
- jiddisch: זייגער (yi) m (zeyger)
- kroatiska: ura (hr) f sing, sat (hr) m sing
- malajiska: jam (ms)
- nederländska: klok (nl) mf
- nynorska: klokke f, ur n
- polska: zegar (pl) m, zegarek (pl) m
- portugisiska: relógio (pt)
- ryska: часы (ru) m pl
- spanska: reloj (es) m
- svensk romani: kambana
- turkiska: saat (tr)
- tyska: Uhr (de) f
- ungerska: óra (hu)
| Böjningar av klocka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | klocka | klockas |
| Presens | klockar | klockas |
| Preteritum | klockade | klockades |
| Supinum | klockat | klockats |
| Imperativ | klocka | – |
| Particip | ||
| Presens | klockande, klockandes | |
| Perfekt | klockad |
Spräckt skalle från att ha blivit klockad två gånger.
klocka
- ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
- speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet
Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen. - (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från låg nivå till hög (eller i vissa tillämpningar tvärtom)
Det här registret klockas in på positiv klockflank, det vill säga när klockan går från låg till hög.
Sammansättningar: underklocka, överklocka
Jämför: synkron - drämma till någon i huvudet med ett kläppliknande slagvapen (typ påk, slagträ, stridsklubba, hammare), främst i tinningen eller sidan av huvudet
Etymologi: Bildlig härledning från kläppens funktion i en ringklocka.
Han är blind på vänster öga så satsa på att klocka honom i vänster tinning.
Titta på stenåldersyxan jag hittade i trädgården, föreställ dig att bli klockad av den.
Jag klockade honom med lillsläggan innan han förstod vad som hände.