nagel - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

naglar

nagel

• uttal: 'na:gäl, uttal: 'na:gel
• uttal: /ˈnɑːɡɛl/, uttal: /ˈnɑːɡel/

1. (anatomi) den hårda yta av horn (keratin) som täcker yttersta tippen av fingrar och tå
   Hon hade målat naglarna knallröda.
   Hyponymer: fingernagel, tånagel
   Sammansättningar: nagelband, nagellack, nagelsax, nagelsvamp, tumnagel
   Fraser: (konkreta:) fila/klippa/måla/peta naglarna; bita på naglarna
   Se även: klo
   Etymologi: Av fornsvenska naghl.
2. (teknik) spik, plugg, metall eller trästång avsedd att sammanfoga vanligen bordläggning på skepp
   Besläktade ord: nagla
   Fraser: (idiom:) nagel i ögat
   Se även: koffernagel

yta av horn

• amhariska: ጥፍር
• azerbajdzjanska: dırnaq (az)
• bokmål: negl (no)
• bulgariska: нокът (bg)
• danska: negl (da)
• engelska: nail (en)
• esperanto: ungo (eo)
• estniska: küüs (et)
• finska: kynsi (fi)
• franska: ongle (fr)
• frisiska: neil
• isländska: nögl (is) f
• italienska: unghia (it)
• japanska: 爪 (ja) (つめ, tsume)
• katalanska: ungla (ca)
• kurdiska: neynûk (ku)
• ladino: unya f
• latin: clavus
• maltesiska: difer m
• nederländska: nagel (nl) m
• nynorska: nagl
• polska: paznokieć (pl)
• ryska: ноготь (ru) m
• somaliska: ciddi
• spanska: uña (es)
• sydsamiska: guehpere
• tigrinska: ጽፍሪ
• tyska: Nagel (de) m

spik

• engelska: nail (en)
• franska: clou (fr) m
• frisiska: neil
• nederländska: nagel (nl) m
• polska: nit (pl) m
• tyska: Nagel (de) m

nagel

1. böjningsform av nageln; (sv: spika)

nagel m

1. (anatomi) nagel