böla - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av böla | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | böla | bölas |
| Presens | bölar | bölas |
| Preteritum | bölade | bölades |
| Supinum | bölat | bölats |
| Imperativ | böla | – |
| Particip | ||
| Presens | bölande, bölandes | |
| Perfekt | – |
böla
- (om djur) ge ifrån sig ett läte likt nötkreatur, oftast något starkare och mindre kontrollerat än att råma
Jämför: råma - (vardagligt, nedsättande) gråta
Du börjar ju böla för minsta lilla.
Synonymer: gråta
Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet.[1] Av fornsvenska bøla, av fornnordiska baula. Av ljudhärmande ursprung. Jämför danska bøle, isländska och nynorska baula, engelska bawl, senlatin baulō ("skälla"), alla från urgermanska *bau- ("att vråla").
Besläktade ord: böl
låta som en tjur eller kalv
gråta