block - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Block.

Böjningar av block Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ block blocket block blocken
Genitiv blocks blockets blocks blockens

block (mekanisk anordning)

block

  1. större stycke (av något material, t.ex. sten)
    Sammansättningar: betongblock, blockchoklad, flyttblock, klippblock, startblock, stenblock
    Fraser: erratisk block
  2. politisk grupp bestående av flera partier eller föreningar
    Sammansättningar: blockpolitik, blocköverskridande, högerblock, vänsterblock
  3. anordning av något sammanhängande i rum eller tid
    Sammansättningar: datablock, kulturblock, nyhetsblock
    Se även: grupp
  4. bunt papper häftade efter en kant
    Sammansättningar: anteckningsblock, blädderblock, kollegieblock, linjeblock, målarblock, radblock, ritblock, rutblock, skissblock, skrivblock, spiralblock
  5. (geologi) den grovkornigaste mineralpartikel som ingår i en bergart eller jordart med kornstorlek över 200 mm
    Jämför: sten (närmast mindre)
  6. (mekanik) enkel maskin; mekanisk anordning som består av ett linhjul gjort för att ändra riktning på en dragkraft
    Se även: talja, hissdon, hisstyg, hissverk

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Sammansättningar: blockhus

Besläktade ord: blocka, blockad, blockera, blockerare

större stycke

grovkornigaste mineralpartikel i en bergart eller jordart

Böjningar av block Singular Plural
Nominativ block blocks
Genitiv block's blocks'

block

  1. block (större stycke)
  2. kloss
  3. kvarter
Böjningar av block Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens block blocks block
Preteritum blocked
Perfektparticip blocked
Presensparticip blocking, vard. blockin'

block

  1. blockera, hindra
  2. vara i vägen, skymma