blyg - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av blyg | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämdsingular | Utrum | blyg | blygare | |
| Neutrum | blygt | |||
| Bestämdsingular | Maskulinum | blyge | blygaste | |
| Alla | blyga | |||
| Plural | blyga | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | blyg | blygare | blygast |
| Neutrum | blygt | |||
| Plural | blyga | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | blygt |
blyg
- som i sociala sammanhang är (väldigt) försiktig och rädd (för att t ex göra något fel)
Hon kan vara lite blyg i början.
Synonymer: försagd
Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet.[1] Av fornsvenska bliugher, blygher.
Besläktade ord: blygas, blygd, blyghet
Se även: skygg
socialt försiktig