brott - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av brott | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | brott | brottet | brott | brotten |
| Genitiv | brotts | brottets | brotts | brottens |
brott
- brytning, det att bryta något
Sammansättningar: avbrott, benbrott, genombrott, inbrott, inbrottssäker, sammanbrott, utbrott, glädjeutbrott - ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken
Sammansättningar: dagbrott, kalkbrott, malmbrott, stenbrott - verktyg för uppbrytning
- överträdelse, kränkning
- (brottslighet) (enskild) olaglig eller kriminell handling; förbrytelse
När begicks brottet?
Sammansättningar: avtalsbrott, brottmål, brottsbalk, brottsbekämpning, brottsförebyggande, brottsmisstanke, brottsmisstänkt, brottsoffer, brottsplats, brottsrubricering, brottsstatistik, brottssäkerhet, brottsutredning, brottsvåg, sexbrott - (brottslighet) (summa av) aktiviteter som strider mot lagen; brottslig verksamhet
Synonymer: kriminalitet, brottslighet
Besläktade ord: brottslig, brottslighet, brottsling, bryta
Homofoner: brått
Se även: brottning, fortfarande brott
(enskild) olaglig handling
- bokmål: forbrytelse (no) m
- danska: brud (da) n
- engelska: crime (en), offence (en), felony (en)
- esperanto: krimo
- finska: rikos (fi)
- franska: transgression (fr) f, crime (fr) m
- indonesiska: kejahatan (id)
- isländska: afbrot (is) n, glæpur (is) m
- japanska: 犯罪 (ja) (はんざい, hanzai)
- jiddisch: פֿאַרברעכן m (farbrekhn)
- polska: przestępstwo (pl) n
- portugisiska: crime (pt) m
- ryska: преступление (ru)
- spanska: delito (es) m, crimen (es) m
- thai: อาชญากรรม (th)
- tyska: Verbrechen (de) n
(summa av) aktiviteter som strider mot lagen — se brottslighet
brott