brunn - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av brunn | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | brunn | brunnen | brunnar | brunnarna |
| Genitiv | brunns | brunnens | brunnars | brunnarnas |
brunn
- uttal: brɵn
- (byggnadsteknik) grävt eller borrat, avlångt hål ner i marken för att leda vatten uppåt eller nedåt (ofta kompletterat med stark vägg, lock, pumpanordning och dylikt)
Etymologi: Av fornsvenska brunder.
Sammansättningar: avloppsbrunn, brunnsborrning, brunnshus, brunnslock, brunnssalong, brunnsvatten, dagbrunn, dagvattenbrunn, dikesbrunn, djupbrunn, dricksvattenbrunn, dräneringsbrunn, gatubrunn, golvbrunn, gårdsbrunn, kloakbrunn, oljebrunn, pumpbrunn, rännstensbrunn, rörbrunn, sänkbrunn - (medicin) besöksanläggning vars verksamhet baseras på naturlig vattenkälla med påstått särskilt hälsosamt vatten
Jämför: brunnsort, hälsobrunn, kurort, mineralkälla
Sammansättningar: brunnsdrickning, brunnsgäst, brunnskultur, brunnsmusik, brunnsort, brunnspark, brunnsvatten, hälsobrunn, surbrunn - (sjöfart) fördjupning av en del av däcket på en segelbåt som fungerar som sittplats där man (något skyddad) kan manövrera båten
Sammansättningar: kölbrunn, sittbrunn
Översättningar
- azerbajdzjanska: quyu (az)
- bokmål: brønn (no) m
- danska: brønd u
- engelska: well (en)
- finska: kaivo (fi)
- franska: puits (fr) m
- isländska: brunnur (is) m
- litauiska: šaltinis m
- nederländska: put (nl) m, bron (nl) u
- nynorska: brunn m, brønn m
- persiska: چاه آب
- polska: studnia (pl) f
- ryska: колодец (ru) m
- svensk romani: haning u
- sydsamiska: prutnie
- tyska: Brunnen (de) m
brunn
- böjningsform av brunnur