höst - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av höst | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | höst | hösten | höstar | höstarna |
| Genitiv | hösts | höstens | höstars | höstarnas |
höst
höst
- (tidsuttryck) den årstid som följer en varmare period (sommaren) och kommer innan en kallare (vintern)
Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1300-talets senare hälft som fornsvenska høster. I bildlig bemärkelse belagt i språket sedan 1648.[1]
Kohyponymer: sommar, vinter, vår
Besläktade ord: höstas, höstlig
Sammansättningar: förhöst, höstblomma, höstbudget, höstdimma, höstfärg, hösthimmel, höstkantarell, höstlov, höstluft, höstlöv, höstmanöver, höstmörker, höstrusk, höststorm, senhöst
Se även tesaurus: Period
årstid mellan sommar och vinter
- arabiska: خَرِيف m (ḵarīf)
- armeniska: աշուն (hy) (asjun)
- belarusiska: восень f
- bokmål: høst (no) m
- bulgariska: есен (bg)
- danska: efterår (da) n
- engelska: autumn (en), (amerikansk engelska) fall (en)
- finska: syksy (fi)
- franska: automne (fr) m
- frisiska: hjerst
- färöiska: heyst n
- grönländska: ukiaq
- guaraní: araroguekúi
- hebreiska: סתו (he) m (stav)
- hindi: शरद् f (śarad), पतझड़ (hi) (patajhaṛ)
- isländska: haust (is) n
- italienska: autunno (it) m
- japanska: 秋 (ja) (あき (ja), aki)
- jiddisch: אָסיען m (osyen), האַרבסט (yi) n (harbst)
- koreanska: 가을 (ko) (ga-eul)
- kumykiska: гюз (güz)
- kurdiska: payîz (ku) f
- latin: autumnus m
- lulesamiska: tjaktja
- nederländska: herfst (nl) m
- nordsamiska: čakča
- nynorska: haust (nn) m
- occitanska: auton (oc) m
- polska: jesień (pl) f
- ryska: осень (ru) f
- slovakiska: jeseň (sk)
- spanska: otoño (es) m
- svensk romani: tamla
- sydsamiska: tjaktje
- tjeckiska: podzim (cs) m
- tyska: Herbst (de) m
- ukrainska: осінь f
- ungerska: ősz (hu)
- vepsiska: sügüz'
- vietnamesiska: mùa thu (vi), thu (vi)