idiot - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

idiot

1. (förnedrande, ofta ett skällsord) mindre begåvad person
2. (förnedrande, ofta ett skällsord) någon som beter sig illa

Synonymer: dumhuvud, dumstrut, fubbick, neandertalare, pucko

Etymologi: Av latin idiota, okunnig, olärd, obildad människa, av grekiska ἰδιώτης, privatman, lekman, okunnig, obildad person, till ἴδιος egen. Syftar på någon som inte tar ansvar för statens affärer.

Besläktade ord: idiotsäker, idioti

Sammansättningar: fackidiot, idiotförklara, jubelidiot

Fraser: nyttig idiot, idiot savant

Se även tesaurus: Stympare, Ohälsa, Vettvilling, Dumhuvud

mindre begåvad person

• engelska: idiot (en)
• esperanto: idioto
• finska: idiootti (fi), ääliö (fi), typerys (fi)
• franska: idiot (fr) m; idiote (fr) f
• hebreiska: אִידִיוֹט (he) m (idyót), אִידְיוֹטִית‎ f
• italienska: idiota (it) mf
• japanska: 大ばか者, 間抜け (ja), あほ (ja), ばか (ja)
• jiddisch: אידיאָט m (idyot)
• nederländska: idioot (nl) m
• polska: kretyn (pl) m
• ryska: идиот (ru) m
• spanska: idiota (es) m
• swahili: kichwamaji (sw)
• tyska: Idiot (de) m, Idiotin (de) f

idiot

1. idiot

idiot

1. idiot, om ointelligenta personer
   Besläktade ord: idiote

idiot

1. dum, ointelligent