kalv - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

en ko och (nere och framme) en kalv

kalv

1. (djurungar) ung avkomma till vissa djur, främst nötkreatur och vissa andra idisslare men även t ex valar
   Besläktade ord: kalva
   Etymologi: Av fornsvenska kalver m, motsvarande danska och norska kalv, fornsaxiska kalf n, fornhögtyska chalp m (tyska kalb), med ursprung i germanska stammen *kalbaz n. Jämför finska lånordet kalpei.
   Sammansättningar: dikalv, elefantkalv, fjolårskalv, guldkalv, gödkalv, kalvbog, kalvbringa, kalvbräss, kalvbär, kalvdans, kalvfrikadell, kalvfärdig, kalvhage, kalvhopp, kalvklov, kalvko, kalvkotlett, kalvkrås, kalvkött, kalvlägg, kalvmage, kalvmule, kalvrumpa, kalvrygg, kalvränta, kalvsadel, kalvskinka, kalvskinn, kalvslakt, kalvsprång, kalvstek, kalvstäva, kalvsylta, kalvtunga, kalvvaccin, kalvöga, kalvöra, kvigkalv, påläggskalv, renkalv, rådjurskalv, spädkalv, stutkalv, tjurkalv, älgkalv
2. (dialektalt) liten sjö intill en större /med vilken den med in- eller utloppet är förenad/
3. (föråldrat) vadmuskel

däggdjur

• afrikaans: kalf (af)
• bokmål: kalv (no) m
• danska: kalv (da)
• engelska: calf (en)
• finska: vasikka (fi)
• franska: veau (fr) m
• färöiska: kálvur m
• isländska: kálfur (is) m
• italienska: vitello (it)
• limburgiska: kalf (li) n
• nederländska: kalf (nl) n
• nynorska: kalv m
• polska: cielak (pl), cielę (pl)
• portugisiska: bezerro (pt)
• ryska: телёнок (ru) m (teljónok)
• spanska: becerro (es)
• svensk romani: kalon u
• tyska: Kalb (de) n
• älvdalska: kåv m

kalv

1. kalv

kalv

1. kalv

kalv

1. kalv