kropp - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

kropp

• uttal: krɔp

1. (anatomi) levande varelsers fysiska beståndsdelar som helhet, särskilt om bålen och ofta i motsats till själ; utvidgat om ett föremåls huvudbeståndsdel: fartygskropp, bilkropp, huskropp
   Hon är nöjd med sin kropp.
   Träning är viktigt för att hålla kroppen i trim.
   Han har en välformad kropp.
   Det var så många människor som slaktats att ingen visste vad de skulle ta sig till med kropparna.
   Synonymer: kroppshydda, lekamen (främst om människokropp)
   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet.[1] som fornsvenska kropper (”kropp; bål”). Av omdiskuterat ursprung, troligen av germanska krubná- "runt föremål". Eventuellt besläktat med grekiska γϱυπός "nedböjd" och krypa.
   Fraser: (göra något) med kropp och själ (göra något fullt ut, med stor inlevelse), Kristi kropp (den kristna församlingen)
2. fast sammanhängande samling av materia: himlakropp
   Varje kropp förblir i ett tillstånd av vila eller likformig, rätlinjig rörelse, såvida den inte av krafter tvingas att ändra detta tillstånd. (Newtons första lag)
   Tredimensionella objekt, t.ex. i form av klot, pyramider och kuber, kallas inom matematiken för kroppar.
   Synonymer: massa
   Etymologi: Sedan 1734. Samma som 1.
3. (algebra) kommutativ divisionsring, d.v.s. kommutativ ring där alla element utom den additiva identiteten har en multiplikativ invers; kommutativ skevkropp
   Sammansättningar: fixkropp, fraktionskropp, Galoiskropp, mellankropp, splittringskropp, underkropp, kroppsutvidgning
   De komplexa talen C är ett exempel på en kropp.
   Etymologi: Från tyska Körper, infört av den tyske matematikern Richard Dedekind på 1800-talet. Samma som 1.

Besläktade ord: kroppslig, kroppsligen

Sammansättningar: flygkropp, himlakropp, kroppkaka, kroppsaktivism, kroppsfett, kroppsfixerad, kroppsform, kroppsbehåring, kroppsbyggare, kroppsbygge, kroppsbyggnad, kroppsglitter, kroppshydda, kroppshållning, kroppshår, kroppskonst, kroppskontakt, kroppskultur, kroppskännedom, kroppsmedvetenhet, kroppsmålning, kroppsmått, kroppsnära, kroppspulsåder, kroppsspråk, kroppsstrumpa, kroppsstyrka, kroppsställning, kroppstemperatur, kroppsuppfattning, kroppsutsmyckning, kroppsuttryck, kroppsvatten, kroppsvisitation, kroppsvård, kroppsvätska, kroppsyta, kroppsöppning, kvinnokropp, lejonkropp, skevkropp, överkropp

levande organism

• azerbajdzjanska: bədən (az)
• belarusiska: цела (be) n
• bokmål: kropp (no) m
• bulgariska: тяло (bg) n
• danska: krop (da) u
• engelska: body (en)
• esperanto: korpo (eo)
• estniska: keha
• finska: keho (fi) levande människans, ruumis (fi), vartalo (fi), kroppa (fi) talspråklig
• franska: corps (fr) m
• iriska: colainn
• italienska: corpo (it) m
• japanska: 体 (ja) (からだ, karada), 身体 (ja) (しんたい, shintai)
• kinesiska: 身體/身体 (zh) (shēntǐ)
• kroatiska: telo n, tijelo (hr) n
• latin: corpus (la) m
• makedonska: тело (mk) n
• nederländska: lichaam (nl) n
• polska: ciało (pl)
• portugisiska: corpo (pt) m
• ryska: тело (ru) (télo)
• serbiska: тело (sr) n, тијело n, тило n
• slovakiska: telo (sk) n
• slovenska: telo (sl) n
• spanska: cuerpo (es)
• svensk romani: truppo
• swahili: mwili (sw)
• sydsamiska: kråahpe
• tjeckiska: tělo (cs) n
• turkiska: beden (tr), gövde (tr)
• tyska: Körper (de) **m**1, Leib (de) m
• ukrainska: тіло n
• yi: ꇭꀧ (gop bo)

ansamling av materia

• engelska: body (en), object (en)
• finska: kappale (fi)
• franska: corps (fr) m
• japanska: 物体 (ja) (ぶったい, buttai)
• kinesiska: 物體, 物体 (zh) (wùtǐ)
• nederländska: lichaam (nl) n
• portugisiska: corpo (pt) m
• ryska: тело (ru) (télo)
• tjeckiska: tělo (cs) n
• tyska: Körper (de) **m**3

algebraisk struktur

• danska: legeme (da)
• engelska: field (en)
• finska: kunta (fi)
• franska: corps commutatif (fr)
• japanska: 体 (ja) (たい, tai)
• nederländska:
  • belgisk nederländska: veld (nl)
  • nederländsk nederländska: lichaam (nl) n
• portugisiska: corpo (pt) m
• spanska: cuerpo (es)
• tyska: Körper (de) **m**5

kropp m

1. kropp

2. ↑ Svensk ordbok: "kropp"